Bajsa och se vad det blir

Gabriella Myréns femte krönika handlar om att våga kasta sig ut i det okända och se vart det tar en. Lyssna eller läs.

Gabriella Myrén
22 december 2015

Hör Gabriella läsa sin krö­ni­ka eller läs den själv.

Det är när livet varit som tuf­fast som jag känt mig som mest levan­de.

Av någon märk­lig anled­ning är det ock­så då jag känt störst tack­sam­het mot livet, att jag får vara en del av det.

Det är som om lus­ten att leva fullt ut, oav­sett omstän­dig­he­ter­na, är stör­re än räds­lan att miss­lyc­kas. Eftersom jag ändå redan lig­ger på bot­ten går det inte att kom­ma läng­re ner. Full fart fram­åt och upp­åt är den enda tak­ti­ken.

Kanske är det där­för jag har så lätt för att kän­na igen mig i det skrik Ronja skic­kar över Mattisskogen: Hit med lite far­lig­he­ter!

Ronja är redo att ge sig hän. Hon är redo att leva fullt ut. Vad som än hän­der.

Jag tror att det är enda sät­tet att växa. Att över­vin­na sin räds­la för att göra fel. Att våga utsät­ta sig för ett even­tu­ellt miss­lyc­kan­de för att på sikt kun­na lyc­kas.

Den ena kan inte leva utan det and­ra. Yin söker yang. Vitt blir tyd­li­gast mot det svar­ta. Kärlekens pris är sor­gen.

Ändå ver­kar vi män­ni­skor vara fast beslut­na över att man inte ska miss­lyc­kas. Att man inte ska visa sig sår­bar. Att man inte ska stäl­la kons­ti­ga frå­gor utan hell­re peka med hela han­den inför alla och jämt och stän­digt.

Det är gans­ka märk­ligt.

Jag menar, vi vet ju att det kräv­des tusen­tals för­sök innan Thomas Edison änt­li­gen fick glöd­lam­pan att lysa. Och som han så klokt sum­me­ra­de det: ”Nej, jag har inte miss­lyc­kats. Jag har kom­mit på tvåtu­sen sätt att inte göra en glöd­lam­pa.”

I vår jakt på hur män­ni­skor, före­tag och varu­mär­ken ska kun­na växa genom ett enga­ge­rat inne­håll har vi kom­mit till den sista insik­ten: Du mås­te ge dig hän. Du mås­te våga – även om du inte vet vart vägen leder dig och vil­ka du möter. Du mås­te våga släp­pa kon­trol­len.

En av de mest färg­star­ka lärar­na under mina år på Musikhögskolan var Gunilla Gårdfeldt.

Jag minns sär­skilt hen­nes glitt­ran­de ögon, ful­la av bus och gläd­je, och hen­nes lite halv­he­sa, lätt mys­tis­ka röst. Hon under­vi­sa­de i musik­dra­ma­tik och har hit­tills varit min enda rik­ti­ga dra­ma­pe­da­gog.

Hon sa myc­ket som var bra och hon hade en när­va­ro den mest inåt­vän­da per­son skul­le bli frälst av. Lektionerna med hen­ne var en fröjd och jag hade ald­rig någon aning om vad skul­le hän­da. Varken med mig själv eller med pjä­sen.

När vi stu­den­ter blev vill­rå­di­ga och sök­te hen­nes exper­tis på hur vi skul­le age­ra eller tän­ka så sva­ra­de hon med ett av sina karak­tä­ris­tis­ka uttryck: ”Bajsa och se vad det blir.”

Uppmaningen etsa­de sig fast i mitt huvud. Visst, jag var strax över tju­go och väl­digt fnis­sig, men det hand­lar mer om vad uttryc­ket gjor­de med mig. Inledningsordet avdra­ma­ti­se­rar allt och gör att tryc­ket släp­per.

För när någon vux­en kan säga så, vad ska då jag kun­na choc­ka med? De per­son­li­ga skydds­mu­rar­na är redan ned­brut­na. Spjället är öppet. Det är bara att gasa på. Inget att vara rädd för.

En fan­tas­tiskt smart metod.

För det är inte helt enkelt att på beställ­ning våga blot­ta sig och bli sår­bar.

Som reklam­kre­a­tör är den oskriv­na regeln att ald­rig såga någon annans idé. Och inte hel­ler cen­su­re­ra sin egen för den delen. Dålig som bra, alla idéer mås­te ut. Det är inte helt ovan­ligt att de bäs­ta idéer­na har fötts ur en förs­ta rik­tigt usel idé. Eller rät­ta­re sagt, ur en lös­ning som inte göder syf­tet.

Förresten så behö­ver man inte ägna dåli­ga idéer sär­skilt myc­ket ener­gi. De har en natur­lig fal­len­het att själv­dö: Fokusera på det som är bra så blek­nar snabbt res­ten utan att någon idékläc­ka­re behö­ver kän­na sig sänkt, kränkt eller vär­de­lös.

Men jag vet. Det är så lagom lätt att våga tes­ta en idé som var­ken känns ordent­ligt genom­tänkt eller begrip­lig. I syn­ner­het om man inte befin­ner sig i en tillå­tan­de atmo­sfär.

Är det kanske det vi menar med att vi mås­te ska­pa en kre­a­tiv mil­jö? Att över­allt; i vänkret­sen, i idrotts­för­e­ning­ar­na, på arbets­plat­ser­na, i för­hål­lan­det ska­pa det där tillå­tan­de kli­ma­tet.

Där man inte är så noga med vem som säger vad utan hell­re kon­cen­tre­rar sig på att till­sam­mans lösa upp­gif­ten. Där man fat­tat att det är bätt­re att tän­ka posi­tivt än nega­tivt. Undvika de nega­ti­va ansat­ser­na och ersät­ta dem med ett mer upp­lyf­tan­de mind­set. Helt enkelt för att det gör det enkla­re att ta itu med de svå­ra frå­gor­na.

Vi bor­de låta lus­ten dri­va oss. Inte tvång­et. Lust är en myc­ket triv­sam­ma­re och mer tan­ke­väc­kan­de driv­mo­tor än tvång någon­sin kan bli.

Jag minns till exem­pel när jag var fem­ton och fort­fa­ran­de bod­de hem­ma. En dag hade jag fak­tiskt bestämt mig för att jag skul­le stä­da mitt rum. Och ja, beho­vet av det kan väl snäl­last beskri­vas som hyf­sat stort.

Men i trap­pan på väg upp till rum­met möter jag pap­pa som säger att ”nu mås­te du stä­da ditt rum”. Genast dog min nyföd­da lust att stä­da. Det var inte läng­re roligt när det blev ett utta­lat tvång.

Lust är en effek­ti­va­re metod än tvång.

Lust är ett mer lång­sik­tigt för­håll­nings­sätt än tvång.

Lust är bra myc­ket roli­ga­re än tvång.

För att lust föds inne i oss själ­va, där vår motor sit­ter.

Tvång är det någon uti­från som kom­mer dra­gan­des med.

Det är bara att se hur komi­ker­na job­bar. Först fång­ar de vårt intres­se och vårt hjär­ta med sin humor. Bit för bit arbe­tar de sig in i våra liv, knå­dar våra käns­lor och påver­kar vårt under­med­vet­na. När de fått oss dit de vill så kom­mer en pil av vass sam­hälls­in­sikt faran­des och träf­far mitt i prick. Då. När vi är som mest påverk­ba­ra, när vi redan öpp­nat våra hjär­tan och sänkt gar­den för län­ge­sen.

Och innan vi hin­ner reti­re­ra i ren för­skräc­kel­se och slå på våra alarm­sy­stem så är de till­ba­ka i humor­flö­det. Kvar sit­ter vi med en för­vå­nad käns­la av ”vad var det som hän­de?”.

Det är som om vi själ­va kom på något jät­teklokt och sam­ti­digt höll på att gar­va ihjäl oss. Vi har ing­en aning om hur vi nåd­de insik­ten eller ens var­för. Vi bara vet att det vi upp­lev­de var sant och att det spe­la­de roll. Och att det på något sätt kän­des rik­tigt bra.

Kunskap som skrat­tas in – mer av det, tack! Och mer av den för­lö­san­de lust som skic­kar all vån­da och osä­ker­het till mar­ker långt bort­om Domedagsberget.

Vet du. Jag tyc­ker vi kom­mer över­ens om att leva mer posi­tivt. Fokusera på det goda du vill – inte på det onda som sker. Prata om det du brin­ner för. Inte det du brin­ner av.

Lyft det som stär­ker dig. Det finns till­räck­ligt av det and­ra, det som vill elda på din räds­la.

Vårda ditt mod. Ge dig hän. Våga se och bli sedd. Det är så du väx­er och gör skill­nad.

Ha en rik­tigt god jul så hop­pas jag att vi hörs igen näs­ta år.

Tack för nu.

Dela artikeln om du gillade den!

Förslag på mer läsning

Utveckla din story med rätt design

Har du en inre bild av hur din arti­kel skul­le se ut när den kom­mer i tryck? Med design kan du utveck­la din sto­ry och ska­pa ett nytt per­spek­tiv. Bilder, färg och form kan bli verk­tyg även i din kre­a­ti­va verk­tygs­lå­da.

Läs artikel »

Om jag var i Almedalen …

Att Almedalen blir allt vik­ti­ga­re för kom­mu­nik­tions­bran­schen är de fles­ta över­ens om. Men i en djung­el av pro­gram­punk­ter kan det vara svårt att sål­la agnar­na från vetet. Här kom­mer hjälp på vägen! Martin Modigh Karlsson har gjort grov­job­bet och lis­tar sina bäs­ta tips i dagens krö­ni­ka. För dig som ska dit och för dig som tar del av pro­gram­met i efter­hand.

Läs artikel »

Detta gäller vid marknadsföring av din arbetsgivare på sociala medier

Publicerar du inlägg om din arbets­gi­vares verk­sam­het i soci­a­la medi­er? Då kan du behö­va vara för­sik­tig så att du inte fälls för vil­se­le­dan­de mark­nads­fö­ring. Ta reda på vad som gäl­ler genom att läsa den­na arti­kel skri­ven av Tobias Bratt, biträ­dan­de jurist på Wistrand Advokatbyrå.

Läs artikel »

Ursäkta röran. Vi har byggt om.

För ovan­lig­he­tens skull pra­tar vi om oss själ­va. Vi vill berät­ta att vi från och med nu är en con­tent­by­rå som gör con­tent. Men vi gör det på ett annorlun­da sätt än and­ra con­tent­by­rå­er. Vi har ock­så en ny digi­tal platt­form som ska slå Hubspot på fing­rar­na. Och vi har gjort lego av vårt stra­te­gi-erbju­dan­de. Dessutom har vi en mas­sa nya med­ar­be­ta­re, och söker ännu fler. I den­na krö­ni­ka berät­tar Thomas Barregren om allt det­ta och lite till.

Läs artikel »

Därför ska du ha egen plattform

Det är fres­tan­de att använ­da LinkedIn, Facebook eller någon annan platt­form som din mål­grupp redan använ­der. Med deras annons­lös­ning­ar (”spons­ra­de inlägg”) kan du snabbt nå ut till din mål­grupp. Dessutom är de lät­ta att använ­da. Men det finns pro­blem. Du läg­ger din fram­gång som mark­nads­fö­ra­re och säl­ja­re i hän­der­na på bolag som han en annan agen­da än ditt bäs­ta. Du kon­trol­le­rar inte vem som ser vad och när. Du har inte till­gång till de vär­de­ful­la digi­ta­la fot­spår som din mål­grupp läm­nar efter sig. Därför behö­ver du en egen platt­form.

Läs artikel »

Därför jobbar vi annorlunda

Vi job­bar på ett annorlun­da sätt. Våra kon­sul­ter arbe­tar i ditt team (eller är ditt team) och har sam­ti­digt full upp­back­ning vad gäl­ler kom­pe­tens och resur­ser från våra kon­sul­ter som job­bar “back office”. Men var­för job­bar vi på det sät­tet?

Läs artikel »

Är du redo för robottexterna?

Content och mar­ke­ting – båda delar­na behövs. Men vad hän­der när robo­tar tar över text­pro­duk­tio­nen med fokus på det sist­nämn­da? Med de rät­ta nyc­kelor­den och rubri­ker­na som slår. Finns det fort­fa­ran­de en plats för den enga­ge­ran­de och per­son­li­ga berät­tel­sen? Om det­ta hand­lar Lars Wirténs krö­ni­ka.

Läs artikel »

Varning för gratis wifi när du jobbar på distans

Du vet nog redan att det kan fin­nas säker­hets­hål när du job­bar på distans i öpp­na nät­verk. Men stop­par det dig att mej­la kun­den kam­panj­re­sul­ta­tet eller knap­pa in kre­dit­kor­tets siff­ror via café­ets gra­tisupp­kopp­ling? Det bor­de det! Risken finns näm­li­gen att du ger obe­hö­ri­ga till­gång till din infor­ma­tion. Martin Modigh Karlsson beskri­ver faror­na och ger dig sva­ren på var­för gra­tis (nät­verk) inte all­tid är gott – och där­för bör använ­das med stor för­sik­tig­het – samt tip­sar om tre saker du kan göra för att höja säker­he­ten. 

Läs artikel »

Rätten att bli glömd i digitala miljöer

Ett år har pas­se­rat sedan GDPR träd­de i kraft. Fortfarande brot­tas många före­tag med de prak­tis­ka och de juri­dis­ka tillämp­nings­frå­gor­na. Ett pro­blem av det först­nämn­da sla­get är hur före­tag som behand­lar per­son­upp­gif­ter rade­rar des­sa i sina IT-system? Enligt data­skydds­för­ord­ning­en ska man byg­ga upp sina system så att kra­ven i lag­stift­ning­en upp­fylls – men vad inne­bär det? Och går det över­hu­vud­ta­get att rade­ra upp­gif­ter­na på ett sätt som inne­bär att de ald­rig kan åter­ska­pas?

Läs om indi­vi­dens ”rätt att bli glömd” och före­ta­gets skyl­dig­het att rade­ra per­son­upp­gif­ter i dagens krö­ni­ka skri­ven av Jeanette Jönsson, biträ­dan­de jurist på Wistrand Advokatbyrå.

Läs artikel »

Elva tips som får din intervju att lyfta

Att få till en bra inter­vju hand­lar om väl­digt myc­ket mer än att bara stäl­la frå­gor och anteck­na. Låt Lars Wirtén gui­da dig längs vägen – steg för steg till ett garan­te­rat lyc­kat resul­tat! 

Läs artikel »
ut venenatis, Donec velit, justo massa Nullam mattis eget

Missa inte nästa artikel!

Få gratis nyhetsbrev varannan vecka

i din inkorg – med senaste artiklarna

Dina personuppgifter hanteras enligt vår integritetspolicy.

Pin It on Pinterest