Hitta ditt content Kntnt Peptalk 1

Kntnt välkomnar Gabriella Myrén som ny krönikör. Gabriella Myrén är skribent, reklamkreatör, pedagog och musiker. Hon sammanför alla sina kompetenser i den egna byrån MYRENMYREN, där hon arbetar med varumärkesutveckling, kommunikationsstrategier och marknadsföring. Under hösten kommer hon synas här på Kntnt.com med fem personligt färgade krönikor om innehåll. Du kan också lyssna på henne läsa upp sin egen text.

Jag kan uppriktigt erkänna att den ständiga jakten på mängden likes, delningar och spridning många gånger stressar mig. Verkar mina tankar vettiga? Är mitt sätt att formulera mig tillräckligt medryckande? Har jag överhuvudtaget något bra att komma med? Hur ska jag bemöta alla kommentarer? Eller ännu värre; tänk om det inte kommer några kommentarer alls?

De tankarna har upptagit sjukt mycket av min tid. Så mycket att de till och med har hindrat mig från att berätta min syn på livet. Det är som att jag fortfarande går och värker fram mitt egentliga innehåll.

Vem är jag? Varför är jag här? Finns det ett behov av mig?

För du har säkert precis som jag läst i någon statusuppdatering att ditt leende är din logga, din personlighet ditt visitkort och hur du får andra att känna sig när de är med dig är ditt varumärke.

Jag håller naturligtvis med. Det är bara den här ständiga hetsen att själv tvingas både marknadsföra sig, kompetensutveckla sig, analysera sig själv, inspirera och inspireras och hänga med och dela mer och alla andra måsten och borden som snurrar 24/7 som ibland tröttar mig något så vansinnigt. Ska jag göra något så ska det väl för sjutton vara för att jag är besjälad av det och tror på det? Men vad?

Så kom jag till mitt jobb en helt vanlig måndagsmorgon och var – vad som enklast kan beskrivas som – lagom inspirerad. Jag var lagom nöjd med mig själv men hade samtidigt den där känslan av att inte räcka till. Främst för att jag inte hade någon plan med mig själv för den dagen.

(Här måste jag bara få dela med mig av vad psykologen Martin Forster sa under ett seminarium på Bokmässan härom året: ”Det är bättre att tycka om sig själv än att inte tycka om sig själv. Men det allra bästa är att inte tänka så mycket på sig själv.” Så klokt.)

I alla fall. Jag gick in till morgonmötet, satte mig vid konferensbordet, la ner penna och anteckningsblock, kastade en hastig blick på de andra runt mig för att sedan blicka ner och dra en ljudlös suck.

Och där, när mina egna tankar hade kört fast och försatt mig i en slags mental vinkelvolt, bad en kollega oss att lista tre personer som vi ser upp till. Det tog en stund. Men snart hade jag tre namn på pappret. Det sista namnet tog lite längre tid att vaska fram, men så kom jag att tänka på något jag nyss hade läst om den här personen. Det var något med honom som hade väckt en känsla i mig; något jag gillade – så han fick också bli omnämnd.

Nu stod tre namn i mitt anteckningsblock. Tre människor jag beundrar för olika egenskaper. Och vi ombads även fundera ut varför vi såg upp till just dem. Vad var det för speciellt hos dem? Vilka känslor väckte de i oss? Allt positivt, allt som var starkt och framträdande hos dem skrev vi ner. Ingen av oss sade någonting, vi skrev under tystnad. Men det kändes att stämningen hade lättat något. Det var som en alldeles särskild värme hade börjat sprida sig i rummet.

Allteftersom vi lade ner våra pennor började vi titta på varandra. Jag hade lättare att möta mina kollegors blickar och kände mig inte alls lika otillräcklig längre.

Det var då hon sa det:

– Det ni precis har skrivit om någon annan, det är de sidor hos er själva som är särskilt framträdande. De egenskaper du just skrivit ner i beundran, de äger också du. Storheten som du beskriver, den är också påtaglig hos dig.

Jag höll andan. Det brände till i strupen sådär som det gör ibland innan man börjar gråta. När det går upp för en att något livsviktigt just har sagts.

Jag välkomnade varenda ord hon sa. Jag lät det få slå rot i mig. Det kom så plötsligt och så självklart att jag inget annat kunde än att tro på det hon sa.

Vi är var och en fyllda av ett enormt stort och viktigt innehåll.

De vi är. Det vi lockar fram hos andra. Den känslan som föds i oss när vi hamnar mitt inne i ett jättespännande samtal där höjden på tankarna är oändlig. Summan av våra tankar och våra erfarenheter kombinerade med våra helt unika personlighetsdrag.

Du har det i dig. Lita på magkänslan. Den är din kropps samlade erfarenhet, det din kropp har känt.

Vill du leva ditt sanna content? Prata då om det som engagerar dig. Gör det som stimulerar dig. Sök upp dem som utmanar dig. Hitta ditt folk – de som bekräftar dig.

Du är oändligt tillräcklig. Oändligt full med spännande innehåll.

Sprid det.

Läs eller hör Gabriellas alla krönikor!


Musik: Funky Suspense © Bensound (CC BY-ND 3.0).

Gabriella Myrén

Författare: Gabriella Myrén

Gabriella Myrén är copywriter med förflutet på Forsman & Bodenfors, Mecka och Sunny Side Up; som också har provat på den andra sidan hos bland andra NCC, och undervisat vid Göteborgs Universitet. Idag driver hon den egna byrån MYRENMYREN. Här sammanför hon alla sina kompetenser som pedagog, reklamkreatör, skribent och musiker. Hållbarhetsfrågorna ligger henne varmt om hjärtat och hon drivs av övertygelsen att konkurrenskraften hos företag till stor del avgörs av dess förmåga att kommunicera – såväl inåt som utåt i organisationen.

Läs mer av Gabriella Myrén

8 Kommentarer

  1. Rachel Törnell den 3 september 2015 kl 22.10

    Välformulerat!



  2. sofia den 3 september 2015 kl 22.19

    Tack för din krönika! Jag har dock en invändning – om man behöver ’hitta sitt content’ har man nog inte så mycket viktigt att säga. Det hade varit fint om du utvecklat tanken med att inte tänka så mycket på sig själv. Förvisso hittade du personer i din närhet som du beskrev, men det mynnade ut i att dessa personers egenskaper även var dina. På något sätt känns det lite bisarrt att prata om att hitta content – leta efter det – i en värld som direktsänder flyktingkatastrofen dygnet runt. Det finns massor av content i världen.



  3. Gabriella Myrén den 3 september 2015 kl 23.10

    Hej Sofia!
    Tack själv för dina tankar.
    Jag håller med dig: Visst vimlar världen av content.

    Min tanke med krönikan var att lyfta allt det innehåll som redan finns i en människa, att få honom eller henne att tro på sin egen betydelse. Min erfarenhet är att somliga behöver få bekräftat av andra vad som lyser igenom hos dem medan andra är fullt på det klara med vad de vill och behöver uträtta här i världen.

    Den här övningen om att lista personer som man ser upp till; jag tänker att den är en tankelek att se sig själv genom andras ögon. Du kan det du bryr dig om, du inspirerar andra med det du engagerar dig i.

    Allt gott!
    /Gabriella



  4. Gabriella Myrén den 3 september 2015 kl 23.11

    Tack Rachel!

    /Gabriella



  5. Magdalena Ravegård den 9 september 2015 kl 12.30

    Bra skrivet. Jag var inne på liknande tankar häromdagen när jag skrev i min blogg.
    Ibland tänker jag, var ska det sluta? Ska vi orka sortera all information?
    /Magdalena



  6. Gabriella Myrén den 9 september 2015 kl 12.54

    Tack Magdalena!

    Ja, var ska det sluta? Och vem ska man tro på? (Har du förresten sett klippet där Hans Rosling läxar upp en dansk journalist? https://youtu.be/bcpjl0mxRvs )
    Vi kommer inte kunna, orka eller ens vilja sortera all information. Här blir frågan om content ännu viktigare. Vad är det vi allra helst vill ha sagt? Och återigen, när det handlar om marknadskommunikation blir själva sättet vi väljer att kommunicera på fullständigt avgörande på hur vi lyckas nå ut och vidare in.
    Jättespännande frågor. Men oj så svåra.

    Gabriella



  7. Christian den 22 september 2015 kl 19.28

    Det här var verkligen exakt jag behövde läsa. Jag är nyexaminerad och har alltid känt mig lite sådär otillräcklig när det gäller att skriva content. Vad jag än har skrivit har jag lyckats få mig själv att tvivla bortom allt förstånd och gjort något alldeles, alldeles överdrivet.

    Du gav mig ny skrivarglöd. Tack!



  8. Gabriella Myrén den 22 september 2015 kl 21.30

    Hej Christian!

    Och gissa om DU ger mig ny skrivarglöd! Tack.

    Jag önskar verkligen att du inte ska ägna alla år framöver åt att tvivla på dig själv. Det är verkligen slöseri med tid: Tro mig, jag har gjort exakt samma sak alldeles för länge.
    Så sätt igång. Tänk inte för mycket utan låt orden bubbla fram. Sov på texten och se på den med nya fräscha ögon när du vaknar.
    Stort lycka till!

    Hälsningar Gabriella



non ultricies velit, risus luctus nunc mattis Donec eleifend adipiscing
Kntnts nyhesbrev

Kntnts nyhesbrev

Gör som 2200+ kollegor.

Fyll i din epostadress och få ett mejl varje fredag med veckans innehåll.

You have Successfully Subscribed!

Pin It on Pinterest