Snap your fingers

Den eländigaste av dagar blev en solskenshistoria. Med stor inlevelse berättar manusförfattare Lars Falk historien bakom reklamfilmen som fick pris för bästa kortfilm –  och dessutom blev början på en sann kärlekssaga. Häng med!

Lars Falk
8 augusti 2018

Det är den där dagen på året när allt är som jäv­li­gast; grått, trist och utan hopp. Det reg­nar tungt, blött och menings­löst. Med ras­ka steg går Holger mot par­ke­ring­en. Redan på håll ser man att han mår unge­fär som sin tröt­ta ris­hög till bil. Han tryc­ker arm­bå­gar­na mot sidan, under den ena har han en hop­vikt dags­tid­ning. Den är genom­blöt. Det plas­kar om hans låg­skor när han när­mar sig bilen. Med han­den på dörr­hand­ta­get hej­dar han sig.

Regnet fal­ler som det som en dag kom­mer att drän­ka oss alla. Det kan väl vara okto­ber. Asfalten är kol­svart, blän­kan­de. Mot trot­to­a­rer­nas kant­sten bil­das vat­ten­fyll­da sjö­ar och diken.

Med upp­drag­na axlar och kep­sen ned­dra­gen står han blick stil­la. Vill inte höra det han hör. Han är sent ute, inte många bilar kvar, de fles­ta har hun­nit häm­ta sina, kanske redan innan reg­net bör­ja­de vrä­ka ner. Allt han vill är att fort få upp dör­ren. Men han mås­te för­vis­sa sig. Det immar på hans glas­ö­gon. Han tar av dem med ena han­den, som vill han ock­så se det han hör.

Holgers keps är av den modell som medel­ål­ders tjäns­te­män gär­na bar. Vi för­står av port­föl­jen, skor­na, kep­sen och inte minst bilen att det vi ser utspe­lar sig på åtti­ta­let. Försiktigt, som om det skul­le hjäl­pa, böjer han sig mot fram­hju­let, hin­ner tän­ka att det­ta är bara inte sant. Trycker fing­ret mot ven­ti­len. Tidningen ram­lar ur grep­pet, det plas­kar till. Sedan helt tyst. Försiktigt lyf­ter han fing­ret och det pyser igen.

Uppgivet betrak­tar han sin för­ban­na­de, jäv­la skit­bil. Man kän­ner med honom. Det plas­kar under skor­na när han tar sig mot dör­ren. Han fum­lar med låset men är till slut inne. Kanske hin­ner jag hem, för­står man att han tän­ker.

Bilen går natur­ligt­vis inte igång på förs­ta för­sö­ket. Det är ing­et kons­tigt med det, det har den inte har gjort på många år. Men på and­ra eller tred­je bru­kar det gå. Instinktivt kän­ner Holger att det inte gäl­ler idag. Bilen är inte läng­re den lea­sing­dröm den en gång var. Det är många år sedan han köp­te loss den, väl­vil­ligt via finur­ligt upp­lägg av fir­mans eko­no­mi­chef. Men ett eller i bäs­ta fall ett par år till hade han räk­nat med att den skul­le hål­la ihop innan det bär iväg till skro­ten.

Startmotorn seg­drar en tred­je och fjär­de gång. Bilen går inte. Han sli­ter upp dör­ren, häver sig ut, andas tungt, vän­der sig plöts­ligt om mot däc­ket och ger det en rejäl sprak. Bilen hos­tar till och hop­par märk­ligt nog, vil­ket inte är inte det enda märk­li­ga som skall hän­da den­na dag, igång.

Han rul­lar ut på gatan och ner mot tun­neln. Vindrutetorkarna vif­tar fre­ne­tiskt. Allt är ännu i svart­vitt. Detta är förs­ta sce­nen i den film vi nu skall få ta del av till det dröm­li­ka slu­tet.

Inne i tun­neln möter ram­pen av för­bi­i­lan­de ljus­sken. Holger tryc­ker slent­ri­an­mäs­sigt på knap­pen till radi­on. Ut ström­mar musik. Han kän­ner igen Mauro Scoccos slä­pi­ga hes­het. ”Snap your fing­ers and dreams come true” sjung­er Mauro. Holger gri­ma­se­rar. Känner att låten minst av allt är spe­ci­al­skri­ven för honom och till­fäl­let. Eller ock­så är den det. ”Snap your fing­ers” tän­ker han och drar lite på mun­nen. Reflexmässigt gör han som Mauro påbju­der; knäp­per upp­gi­vet med fing­rar­na väl med­ve­ten om att det ändå inte tjä­nar något till.

Den ljud­li­ga snär­ten öpp­nar por­ten till him­mel­ri­ket. I sam­ma hund­ra­dels sekund fly­ger bilen ut ur tun­nelns gapan­de svar­ta hål och rakt in i det blän­dan­de lju­set! Ut i flö­dan­de sol och in bland alla fär­ger som finns på ska­lan. Kontrasten är total.

Bilen är nu en öppen sport­bil, en röd spril­lans ny Cabriolet. En läc­ker­bit som ing­en dit­tills sett. Som skju­ten ur tun­nelns myn­ning lan­dar den bland pal­mer och bran­ta stup. Vi för­står att vi nu befin­ner oss på en av cor­nicher­na ovan­för Nice på Rivieran! Kameran fång­ar in huven och mär­ket. En grip! En Saab! Den nya efter­läng­ta­de cab­ri­o­le­ten!

Holger, som nu säkert bytt namn, heter kanske Alain eller något, tar sig åt håret, sme­ker det med ena han­den medan han kas­tar en belå­ten blick i back­spe­geln. Det blå­ser friskt, han drar han­den genom det mör­ka lätt vågi­ga håret (eller minns han kep­sen och und­rar vart den tog vägen, vi vet inte än). Det blän­ker i pilot­glas­ö­go­nen. Han är läc­ker och vet om det. Med skree i däc­ken tar han förs­ta bran­ta kur­van. Kameran zoo­mar in detal­jer på bilen, sme­ker den med sin inställ­sam­ma blick. Detta är Saabs nya ska­pel­se, änt­li­gen en tvät­täk­ta cab­ri­o­let efter alla Sedans för medel­ål­ders plus.

Rösten bakom, som hela tiden har följt oss, har bli­vit en annan. Fått en helt annan ton och ett helt annat inne­håll. Nyss berät­ta­de den om ”en van­lig dag i Holgers tris­ta liv” nu pra­tar den om hans liv som pilot men, kan man nu avslö­ja, med under­co­ver­verk­sam­het som egent­lig pro­fes­sion.

Musiken och Mauro dund­rar på med sitt Snap your fing­ers. Holger, eller skall vi bestäm­ma oss för Alain, är nu nere på Croisetten. Palmernas kro­nor speg­lar sig i den blan­ka huven. Alain spa­nar längs raden av ser­ve­ring­ar. Och där vid ett litet bord helt nära trot­to­ar­kan­ten sit­ter en kvin­na av säl­lan skå­dat slag. En blon­din så vac­ker att han tror sig dröm­ma. Världens vack­ras­te, tän­ker han! Och lät­tar på peda­len.

Han lyf­ter sin hög­ra hand, tit­tar på den, minns vad den nyss gjor­de och vad Mauro nyss lovat, for­mar knäpp­grep­pet medan han betrak­tar kvin­nan som lätt road sän­ker sina sol­glas­ö­gon så att hen­nes vack­ra ögon kan möta hans. Han knäp­per till och vips sit­ter hon bred­vid honom! Dreams come true. Han är egent­li­gen inte för­vå­nad, kän­ner att this is the day. Bilden efter visar bor­det där hon satt. Tomt, bara ett omkull­vält vin­glas rul­lar sak­ta runt. De båda ler mot varand­ra. Många kän­ner nu igen hen­ne.

Rösten som en läng­re tid uppe­hål­lit sig vid bilen som den svens­ka skön­he­ten, form­giv­ning­en och raf­fi­ne­mang­et per­so­ni­fi­e­rat avslö­jar nu att även kvin­nan är av högs­ta klass. Hon är näm­li­gen ing­en annan än Miss Universum, heter Yvonne Ryding och är en helyl­letjej från Eskilstuna.

Väldigt få kän­ner igen Holger-Alain. Han spe­las av en ung skå­de­spe­la­re som ännu inte hun­nit bli folk­kär, vil­ket han långt sena­re skul­le bli. Nåväl fär­den går vida­re. Alain styr nu in på ben­sin­mac­ken vid Croisettens slut. Fram rusar en hord frans­ka ser­vice­kil­lar i snyg­ga uni­for­mer och något vilt i blic­ken. Oh la la, de står som förste­na­de, vil­ken skön­het; bilen allt­så. Vilka for­mer! Och alla des­sa fines­ser! Alain visar vil­ligt. Kör cab­ri­o­let­ta­ket upp och ner någ­ra gång­er. Så får de syn på blon­di­nen. Ögonen går i kors, var skall man fäs­ta blic­ken? Detta är bara för myc­ket. ”Two swe­dish blon­des”, säger rös­ten och babb­lar på i den rikt­ning­en. Kameran betrak­tar instru­ment­pa­ne­len. Yvonnes vack­ra hand tryc­ker på knap­pen som fäl­ler upp taket. De vill nu vara ensam­ma med varand­ra. Nu får det vara slut­vi­sat. Lite pri­va­cy kan man väl få ha även om man är Miss Universum och åker i en Saab Cabriolet. De styr ut från sta­tio­nen och gli­der iväg, för­mod­li­gen mot casi­not i Monte Carlo.

Ja så kan det gå i rekla­mens värld. Ibland är fik­tio­nen bara ett tupp­fjät från verk­lig­he­ten, eller tvärtom. Den sju minu­ter långa fil­men gjor­des för Saab, som under många år val­de Falk & Pihl som huvud­by­rå. Den var avsedd för vis­ning­ar i show rooms, på utställ­ning­ar och vid lik­nan­de eve­ne­mang i värl­den där nyhe­ten skul­le före­vi­sas. Att den gjor­des på Rivieran har att göra med att bilen var så ny, och hem­lig, att den inte fick fil­mas i Sverige. Kanske var det så idén föd­des.

Att Holger-Alain skul­le spe­las av Kjell Bergquist var en ren slump. En ung kil­le som regis­sö­ren Johan upp­täckt. Alla vi som var med såg redan på håll hur Yvonnes och hans blic­kar möt­tes den där förs­ta mor­go­nen. Resten är histo­ria. Strax efteråt gif­te sig. På rik­tigt.

Johan Skog från pro­duk­tions­bo­la­get Mecano regis­se­ra­de, val­de skå­de­spe­la­re och hit­ta­de mil­jö­er­na. Jag hit­ta­de på, skrev manus, unge­fär som ovan men lite mind­re blom­migt. Mauro Scocco skrev spe­ci­al­mu­si­ken. Filmen är från 1984, ca sju minu­ter lång och fick pris som årets bäs­ta ”långa kort­film”.

Dela artikeln om du gillade den!

Förslag på mer läsning

Ursäkta röran. Vi har byggt om.

För ovan­lig­he­tens skull pra­tar vi om oss själ­va. Vi vill berät­ta att vi från och med nu är en con­tent­by­rå som gör con­tent. Men vi gör det på ett annorlun­da sätt än and­ra con­tent­by­rå­er. Vi har ock­så en ny digi­tal platt­form som ska slå Hubspot på fing­rar­na. Och vi har gjort lego av vårt stra­te­gi-erbju­dan­de. Dessutom har vi en mas­sa nya med­ar­be­ta­re, och söker ännu fler. I den­na krö­ni­ka berät­tar Thomas Barregren om allt det­ta och lite till.

Läs artikel »

Därför ska du ha egen plattform

Det är fres­tan­de att använ­da LinkedIn, Facebook eller någon annan platt­form som din mål­grupp redan använ­der. Med deras annons­lös­ning­ar (”spons­ra­de inlägg”) kan du snabbt nå ut till din mål­grupp. Dessutom är de lät­ta att använ­da. Men det finns pro­blem. Du läg­ger din fram­gång som mark­nads­fö­ra­re och säl­ja­re i hän­der­na på bolag som han en annan agen­da än ditt bäs­ta. Du kon­trol­le­rar inte vem som ser vad och när. Du har inte till­gång till de vär­de­ful­la digi­ta­la fot­spår som din mål­grupp läm­nar efter sig. Därför behö­ver du en egen platt­form.

Läs artikel »

Därför jobbar vi annorlunda

Vi job­bar på ett annorlun­da sätt. Våra kon­sul­ter arbe­tar i ditt team (eller är ditt team) och har sam­ti­digt full upp­back­ning vad gäl­ler kom­pe­tens och resur­ser från våra kon­sul­ter som job­bar “back office”. Men var­för job­bar vi på det sät­tet?

Läs artikel »

Är du redo för robottexterna?

Content och mar­ke­ting – båda delar­na behövs. Men vad hän­der när robo­tar tar över text­pro­duk­tio­nen med fokus på det sist­nämn­da? Med de rät­ta nyc­kelor­den och rubri­ker­na som slår. Finns det fort­fa­ran­de en plats för den enga­ge­ran­de och per­son­li­ga berät­tel­sen? Om det­ta hand­lar Lars Wirténs krö­ni­ka.

Läs artikel »

Varning för gratis wifi när du jobbar på distans

Du vet nog redan att det kan fin­nas säker­hets­hål när du job­bar på distans i öpp­na nät­verk. Men stop­par det dig att mej­la kun­den kam­panj­re­sul­ta­tet eller knap­pa in kre­dit­kor­tets siff­ror via café­ets gra­tisupp­kopp­ling? Det bor­de det! Risken finns näm­li­gen att du ger obe­hö­ri­ga till­gång till din infor­ma­tion. Martin Modigh Karlsson beskri­ver faror­na och ger dig sva­ren på var­för gra­tis (nät­verk) inte all­tid är gott – och där­för bör använ­das med stor för­sik­tig­het – samt tip­sar om tre saker du kan göra för att höja säker­he­ten. 

Läs artikel »

Rätten att bli glömd i digitala miljöer

Ett år har pas­se­rat sedan GDPR träd­de i kraft. Fortfarande brot­tas många före­tag med de prak­tis­ka och de juri­dis­ka tillämp­nings­frå­gor­na. Ett pro­blem av det först­nämn­da sla­get är hur före­tag som behand­lar per­son­upp­gif­ter rade­rar des­sa i sina IT-system? Enligt data­skydds­för­ord­ning­en ska man byg­ga upp sina system så att kra­ven i lag­stift­ning­en upp­fylls – men vad inne­bär det? Och går det över­hu­vud­ta­get att rade­ra upp­gif­ter­na på ett sätt som inne­bär att de ald­rig kan åter­ska­pas?

Läs om indi­vi­dens ”rätt att bli glömd” och före­ta­gets skyl­dig­het att rade­ra per­son­upp­gif­ter i dagens krö­ni­ka skri­ven av Jeanette Jönsson, biträ­dan­de jurist på Wistrand Advokatbyrå.

Läs artikel »

Elva tips som får din intervju att lyfta

Att få till en bra inter­vju hand­lar om väl­digt myc­ket mer än att bara stäl­la frå­gor och anteck­na. Låt Lars Wirtén gui­da dig längs vägen – steg för steg till ett garan­te­rat lyc­kat resul­tat! 

Läs artikel »

Kommunicera effektivare i samband med mässor

Mässorna är stor­slag­na, moder­na hub­bar för kom­mu­ni­ka­tion både digi­talt och IRL. Biljetter scan­nas och rivs, sto­ra bild­skär­mar pum­par ut sitt bud­skap. Samtal förs mel­lan poten­ti­el­la affärs­kon­tak­ter. Men tar du till­va­ra på alla kom­mu­ni­ka­tions­möj­lig­he­ter? Martin Karlsson Modigh gui­dar dig genom för­be­re­del­ser­na, vad du bör tän­ka på under mäs­san och vad du kan göra efteråt.

Läs artikel »

Nytt EU-direktiv ställer tuffare krav på marknadsföring online

EU sat­sar sto­ra resur­ser på att för­bätt­ra de juri­dis­ka spel­reg­ler­na i EUs digi­ta­la mil­jö. Inte minst vad gäl­ler den kon­su­ment­skyd­dan­de lag­stift­ning­en. Större krav på e-mark­nads­plat­ser och en utö­kad ång­er­rätt är bara någ­ra exem­pel på det­ta och sank­tio­ner­na vid över­trä­del­se kan svi­da ordent­ligt. Som mark­nads­fö­ra­re mås­te du veta vad som gäl­ler. Läs dagens arti­kel för­fat­tad av Erik Ullberg och Gunilla Karlsson på Wistrand Advokatbyrå.

Läs artikel »

En publicist söker sin prenumerant

Har ditt före­tag en blogg? Finns ni på Facebook? Har ni ett nyhets­flö­de på hem­si­dan? Grattis, då är ni i själ­va ver­ket även pub­li­cis­ter. Och då kan det vara bra att ha koll på vad det inne­bär. Läs mer om det­ta i dagens arti­kel  sig­ne­rad Lars Wirtén.

Läs artikel »
risus. sem, velit, pulvinar commodo luctus vulputate, felis

Missa inte nästa artikel!

Missa inte nästa artikel! Fyll i din mejladress och få ett mejl med de senaste artiklarna.

Dina personuppgifter hanteras enligt vår integritetspolicy.

Pin It on Pinterest