Spelmekanismen som förändringsledare: Roligt blir nyttigt. Kntnt Peptalk 11

Vårens sista krönika signerad Gabriella Myrén handlar om förändring och spelmekanismer som drivkraft bakom förändring. Krönikan är inramad av en berättelse om en USA-resa för många år sedan. En resa lika kravlös som en åttaårings sommarlov. Lyssna och njut.

Våren 1999 spenderade jag tre månader i USA. En sån där once-in-a-lifetime tripp där man tar dagen som den kommer. Där man inte vet var man ska bo nästa vecka utan måste förlita sig på att den som man för tillfället bor hos känner någon någonstans som nog kan tänka sig ha en inneboende under några dagar. Där man håller strikt koll på dollar-utflödet och ransonerar så gott man kan för att klara tre månader utan särskilt skrytsam reskassa.

Där man har all tid i världen och därför kan traska Manhattan upp och ner utan att ropa på taxi en endaste gång och där man håller tummarna för att man ska få tag på en standing row-ticket till en föreställning vid något av operahusen vid Metropolitan. Där man plötsligt hamnar på en skidweekend i Lake Tahoe eller får hänga med till en release av jag-vet-faktiskt-inte-riktigt-vad i ett beach-house i Los Angeles och dricka drinkar i röd plastmugg.

En av alla fantastiska grejer jag var med om hände nere i Palo Alto, vid Stanford University i självaste hjärtat av Silicon Valley.

”Ifall vi skulle behöva prata med Mars”

Under några dagar bodde jag hos två kompisar från Sverige som var där för att gästundervisa. En kväll tog de med mig till en föreläsning på universitetet där en man vid namn Vinton Cerf skulle prata. Kul! sa jag utan att ha den ringaste aning om vem mannen var. Men jag hängde glatt med och satte mig på en av de hundra stolarna som stod uppställda i källarlokalen.

Vint Cerf, som han kallades, berättade om ett kommunikationssystem vars tillkomst han varit högst bidragande till. Från första början var det ett militärt projekt. Sen kom det att handla om kommunikation ute i rymden, om jag inte missminner mig så utvecklade man systemet för att kunna tala med Mars ifall vi nu skulle komma dit någon gång. Men snart vände man åter blicken ner till jorden och fortsatte koncentrera sig på det världsomspännande nät som skulle visa sig bli till en större fluga än man först hade anat.

Det var en av Internets fäder, Mr Vinton Cerf som jag satt och lyssnade på den där kvällen i mars 1999. Och vi kan säkert enas om att det hänt ett och annat sedan dess.

Teknik-panik!

Så mycket till och med att jag ofta drabbas av lätt panik inför allt jag inte fattar eller hänger med på. Precis som min skräck inför att inte vara tillräckligt sprid-vänlig, det vill säga att inte lyckas generera en obscen mängd likes och delningar, så börjar jag alltid vrida på mig så fort jag hör talas om ny teknik. För då är det uppenbarligen någon ny tjänst, produkt eller app jag missat och som jag aldrig för mitt liv hade kunnat klura ut att jag var i skriande behov av.

För vem vill väl anklagas för att vara en late adopter? I synnerhet om man sysslar med marknadsföring och kommunikation och har vuxit upp med mantrat ”det gäller att hänga med i allt som händer”. Fast egentligen har jag ännu mer panik över att jag faktiskt inte har nån panik över att jag alltid måste hänga med i allt. Om du är med på vad jag menar.

Jag är alltså redan så passé att jag inte ens har vett att hänga på låset till alla premiärer av new stuff. ”Hänga på låset” förresten – hur många under 20 fattar ens vad jag menar?

Det räcker med att gå på en trendföreläsning med Göran Adlén och höra om allt nytt som tydligen dykt upp för att inse hur efter jag är.

Vad kommer först: Tekniken eller behovet av den?

Men vem orkar bry sig? Det är ju liksom inte förrän någon kan bevisa ett högre syfte med allt nytt som jag på riktigt går igång.

Ny teknik blir inte viktig för mig förrän den på riktigt kan tillföra något.

Jag och min man Mathias brukar agera bollplank åt varandra. Det är alltid bra att ha en uppriktig men välmenande kritiker i sin närhet som man kan lita på och testa nya tankar ihop med. Så när Mathias härom veckan fick frågan om att hålla ett TEDx Talk här i Göteborg, så blev jag snabbt själv involverad i förberedelserna. Tillsammans värkte vi fram ett utkast med temat ”spelmekanismer i förändringsprocessen”.

Jobbar vi inte alla med förändring?

För det är där i förändringsland som vi båda, utifrån olika perspektiv och yrkesroller, har befunnit oss den senaste tiden. Mathias som förändringsledare, jag som kommunikatör och marknadsförare. Hans jobb är att få människor att förändra sina arbetsprocesser, förenkla, förbättra organisationer och arbetssätt. Mitt jobb är att skapa tillräcklig nyfikenhet för att vilja pröva en ny produkt eller beställa en ny tjänst.

Allra ytterst handlar det om att trigga igång en förändring på ett eller annat sätt.

Lat men ganska smart

Vi är som vi är vi människor. Det är först när vi inser att vi har något att vinna på att förändra oss själva eller vårt beteende, som vi gör det. Vi kan fatta rent logiskt att det är smart att ändra på en viss vana, men om vi inte också känner att det kommer bli bättre för oss själva, ja då är vi för lata eller för bekväma för att göra något åt det.

Tittar vi på skrivbordet så ligger allt framför oss: Här finns fantastiskt många tekniska möjligheter. Så många tillfällen att kommunicera, online, offline, daytime, nighttime. Så många olika enheter i alla slags storlekar. Och för varje dag växer antalet tjänster, appar och sätt att använda dessa verktyg på.

Varför ska jag ändra på mig?

Men om jag inte greppar varför jag ska använda allt detta spelar det ändå ingen roll. Då blir det bara ett stort virrvarr framför mig. Ett odefinierbart töcken som snarare stressar än uppmuntrar. Det är först när vi kan koppla samman all ny teknik med ett uppenbart behov som det börjar bli spännande. När vi kan se att det finns skäl att börja använda en viss tjänst eller införskaffa en särskild teknikenhet.

Förklara för mig varför och framförallt: Få mig att på riktigt förstå nyttan med det. Varför ska jag förändras? Varför måste jag förändra mitt beteende? Vad är poängen?

Jag kan överväga att ändra på mig om det blir bättre för mig. Om det är roligt. Om jag kanske kan bli smartare. Kanske kan nå längre. Få ny kraft, bli inspirerad och må bättre. Då kan jag tänka mig det och då vill jag förmodligen också ha ännu mer av det.

Roligt inspirerar

Alla vill vi känna oss bra. Känna oss stolta över våra bedrifter och uppleva att vi utvecklas. Precis som barnet. Barnet gör bara det som är kul. Allt måste inte från början vara kul, men allt måste göras på ett roligt och engagerande sätt.

Som vuxna vill vi också kunna förhålla oss till förändringsprocessen. ”Var befinner jag mig på skalan?” ”Hur kan jag bli bättre, på vilket sätt och vad krävs av mig?” ”Vad ska jag fokusera på?” ”När är jag klar och hur ska jag disponera min tid och min kraft får att nå mitt mål?”

Och efteråt vill jag känna att det har lett till något bra. Få bekräftelse på att jag faktiskt tagit mig från A till B och att det varit värt all ansträngning.

Det finns ett begrepp för detta. Ett övergripande tema för sättet på vilket den här förändringen har skett. Och det var detta som Mathias TED Talk-föredrag skulle handla om: Hur ny teknik och nya verktyg på ett positivt sätt kan stimulera förändring och få oss människor att på riktigt vilja ändra ett beteende eller ett nuläge om vi använder oss av våra inneboende spelmekanismer.

Använd spelmekanismens drivkrafter

Följande sammanfattning av vad begreppet spelmekanismer innebär kanske kan få det att klarna.

  • Du använder din nyfikenhet, att vilja utforska något nytt.
  • Du tränar din uthållighet att inte ge upp eftersom du bara måste klara denna svårighetsnivå för att se vad nästa har att erbjuda.
  • Din självkänsla stärks genom alla utmärkelse, priser, poäng och ibland nya liv du får genom att du uppnår tydliga mål.
  • Genom att få omedelbar och återkommande feedback på det du gör under själva förändringsprocessen triggas du att fortsätta. Du får inte bara ett facit efteråt.
  • Du kan göra det på egen hand eller tillsammans med andra och därmed dela upplevelsen.
  • Du progressionsmäts – nej, det låter inte vidare trevligt – men det är definitivt något bra att hela tiden kunna stämma av hur du klarar av en uppgift och samtidigt kunna se hur långt du har kvar innan du är färdig. Det är sådana klara besked som självförtroendet stärks av.

Spel på lika villkor

Och grejen är att det funkar. Det funkar alldeles förträffligt när vi använder oss av våra inneboende spelmekanismer i syfte att driva förändring och utveckling. För stora såväl som för små. Oberoende kunskapsnivå, status eller ordning i näringskedjan. Spelet sker på förvånansvärt lika villkor och välkomnas av alla.

Ett exempelområde där ny teknik och befintliga behov kan gifta ihop sig är inom stroke-rehabilitering. Här har man kunnat utveckla ett rörelsespel för patienter som efter en stroke arbetar hårt med rehabilitering för att komma tillbaka till ett normalt liv. Med hjälp av en Kinect-sensor får man utföra de rörelser som man i vanliga fall får göra på sina regelbundna träffar med sin sjukgymnast.

Stroke-rehabilitering via datorn

Istället får patienten ställa sig framför en skärm därhemma som är kopplad till en dator och en Kinect-sensor. När patienten rör sig, rör sig också figuren på skärmen på exakt samma sätt. Här kan uppgiften vara att böja sig ner och plocka blommor på en virtuell äng eller sträcka sig upp och plocka äpplen från ett träd. Eller varför inte sitta ner på sin köksstol och ro.

Du märker genast om du lyckas eller ej. Du ser att du måste sträcka dig en liten, liten bit till för att nå upp – och det blir extremt tydligt för dig när du har lyckats. Fokus är glasklart och belöningen blir glädjen av att ha nått dit man skulle. Jag har ett väldigt tydligt mål och jag kan med lätthet följa mina egna framsteg.

Här är det inte någon som säger åt mig att lyfta handen en liten bit till, lite till, såja! utifrån en – enligt mitt synsätt – godtycklig skala. Här ser jag själv hur långt jag når och vad som krävs av mig. Den insikten och den triggern hjälper mig framåt.

Sjukgymnasten kan följa allt via länk och ge feedback på det han eller hon ser i realtid. Och sjukgymnasten kan också gå in och i efterhand följa dagens träningspass.

Stroke-spelet håller som bäst på att testas på Danderyds sjukhus och har hittills fått väldigt fin respons från alla brukare.

Kul nytta: Världens bästa drivkraft

Och så här fortsätter det. Det görs pedagogiska spel för barn där de lär sig räkna genom att själva stå i en virtuell affär. Allteftersom höjs svårighetsgraden. Men det är kul och motiverade. Kul och motiverade. Tänk om livet kunde få fortsätta vara kul och motiverande. Vilka drivkrafter!

Ska vi lyckas förändra världen så behövs starka drivkrafter. Vi behöver hitta och identifiera det där som kickar igång människor, som får oss att se vinningen i att våga förändring.

För vi har alla chanser i världen. Så mycket förfinad teknik. Så många uppfinningsrika människor. Så stora behov.

Men. Nya uppfinningar och ny teknik blir inte viktig förrän det på riktigt kan tillföra något.

Drömmar kräver mod – eller en tom plånbok

Den där resan till USA för övrigt gjordes när jag inte hade något att förlora, när mitt liv inte var så ’fast’. När jag hade tagit tjänstledigt – utan större övertygelse om att jag någonsin skulle återvända – och när jag bara hade mig själv att ta hänsyn till , alltså singel. När jag saknade något större kapital och inte hade börjat bli alltför bekväm. Då, när hela världen låg lika öppen som sommarlovets alla dagar när man är åtta år och sjunger sista versen på Idas sommarvisa på skolavslutningen.

Åh vad jag kan drömma mig tillbaka till den friheten. Den dyrbara friheten. Utan lån och amorteringar. Utan måsten och skyldigheter. Utan krav på en viss levnadsstandard eller levnadssätt.

Allt är fortfarande möjligt

Men en sak har jag lärt mig. Om jag håller ögon och öron öppna för världen runt omkring och om jag vågar säga ja till den dans som livet faktiskt emellanåt bjuder upp till; ja, då kan jag få vara med om de mest fantastiska äventyr.

Så nästa gång det dyker upp något som kittlar dina sinnen, ta chansen. Är det något som väcker din nyfikenhet, häng på. Får du möjlighet att utmana dig själv, gör det. Kan du lära dig något nytt på resan, var tacksam. Om du dessutom njuter av stunden och har kul, då är det bara att gratulera.

Då har du hamnat i ditt momentum, din chans att förändras och förändra. För uppenbarligen har något triggat igång dina spelmekanismer. De som gör dig redo att kasta loss och möta nya äventyr. De som får dig att våga och tro och som fyller hela dig med ny kraft och friskt mod.

Ha en riktigt fin sommar med många spännande äventyr så hoppas jag vi hörs till hösten igen.

Tack för nu.

Läs eller hör Gabriellas alla krönikor!

Gabriella Myrén

Författare: Gabriella Myrén

Gabriella Myrén är copywriter med förflutet på Forsman & Bodenfors, Mecka och Sunny Side Up; som också har provat på den andra sidan hos bland andra NCC, och undervisat vid Göteborgs Universitet. Idag driver hon den egna byrån MYRENMYREN. Här sammanför hon alla sina kompetenser som pedagog, reklamkreatör, skribent och musiker. Hållbarhetsfrågorna ligger henne varmt om hjärtat och hon drivs av övertygelsen att konkurrenskraften hos företag till stor del avgörs av dess förmåga att kommunicera – såväl inåt som utåt i organisationen.

Läs mer av Gabriella Myrén

ut justo at felis pulvinar ultricies tristique felis ut risus sed
Kntnts nyhesbrev

Kntnts nyhesbrev

Gör som 2200+ kollegor.

Fyll i din epostadress och få ett mejl varje fredag med veckans innehåll.

You have Successfully Subscribed!

Pin It on Pinterest