Testa någon annans perspektiv

Vår syn på världen är långt ifrån objektiv. Vi tolkar allt utifrån de vi själva är. Och för att inte missa viktiga infallsvinklar kan vi behöva växla synsätt och roller lite oftare. Men hur? Lyssna på den nionde krönikan av och med Gabriella Myrén så får du ett klädsamt förslag.

Gabriella Myrén
7 april 2016

Hör Gabriella läsa sin krö­ni­ka eller läs den själv.

För en tid sen hade jag ett upp­drag där jag skul­le för­med­la ett före­tags stånd­punkt. (Det här kanske låter väl­digt svä­van­de, men vi kan låta det vara så.)

I mina öron lät deras beskriv­ning av sig själ­va som ett före­tag som gär­na tog ledar­rol­len i sin bransch.

”Då skri­ver jag att ni är modi­ga”, sa jag glatt.

”Absolut inte”, löd det snab­ba sva­ret. ”Det ska vi verk­li­gen inte säga.”

Jag trod­de män­ni­skan drev med mig.

”Om vi påstår oss vara modi­ga inne­bär det att vi är vil­li­ga att ta ris­ker. Och det låter inte bra.”

När något självklart blir till raka motsatsen

Jag gapa­de och för­sök­te ta in vad jag just hade hört. Inte modi­ga? Är det möj­ligt att de inte vil­le upp­fat­tas som modi­ga?

”Nej, vi ska inte ta ris­ker. Eller åtminsto­ne inte använ­da oss av det i kom­mu­ni­ka­tio­nen.”

Jag hade väl­digt svårt att tack­la det­ta. För mig är modig en vik­tig egen­skap. Något som är helt avgö­ran­de för att man ska kun­na ta sig vida­re, kanske till och med på ett annat sätt än man tidi­ga­re gjort.

Jag respek­te­ra­de vis­ser­li­gen före­ta­gets öns­kan men fort­sat­te grubb­la på det­ta.

Den livsviktiga kontexten

Personligen tyc­ker jag det är oer­hört vik­tigt att kun­na vara modig. Men jag har ock­så för­stått att det i vis­sa lägen inte är den egen­skap som bör lyf­tas. Och det har ute­slu­tan­de att göra med vil­ken kon­text man befin­ner sig i.

Just det. Kontexten. Tänk så fruk­tans­värt fel det kan bli om vi inte tar hän­syn till kon­tex­ten. Eller så blir det helt galet roligt. En grov giss­ning är att 95% av alla humornum­mer byg­ger på en hän­del­se som utspe­lar sig i en ovän­tad kon­text.

Äggparty? För att någon har korsfästs?

Ta till exem­pel Johan Glans magiskt roli­ga ståupp-num­mer om påsken och den helt van­sin­ni­ga idén om att mani­fe­ste­ra en av värl­dens störs­ta reli­gi­o­ners främs­ta hög­ti­der med en fas­ligt mas­sa ägg. Och harar. Och kär­ring­ar med kvast.

Eller Johan Rheborgs alter ego Morrans genom­äck­li­ga spa­bad i ett sun­kigt gam­malt akva­ri­um. Helt fel stäl­le för en avstres­san­de och häl­so­sam upp­le­vel­se.

Och så vida­re.

Se hela bilden

Tänk så lätt en mening eller ett utta­lan­de ryckt ur sitt sam­man­hang kan ge en helt annan vin­kel eller upp­fatt­ning. Blandar vi dess­utom det här med våra egna för­ut­fat­ta­de mening­ar kan en dis­kus­sion få oana­de kon­se­kven­ser om man inte ser till hela bil­den och tar in samt­li­ga fak­ta och åsik­ter.

Vi ser ju som sagt inte värl­den som den är. Vi ser den som vi är.

Ju fler desto bättre

Och det är bara en av anled­ning­ar­na till att man på en reklam­by­rå till exem­pel, behö­ver vara fler om kom­mu­ni­ka­tions­kon­cep­tet. Det behövs fle­ra grans­kan­de ögon för att säker­stäl­la att inte utkas­tet bara blir en speg­ling av min egen upp­fatt­ning.
Så själv­klart är det bra med många koc­kar. Ju fler ögon och öron desto bätt­re.

Men det är ock­så bra att ibland vän­da och vri­da på de egna per­spek­ti­ven. De där för­ut­fat­ta­de mening­ar­na har en ten­dens att lite för ofta spe­la oss ett rätt så medi­o­kert spratt.

Vem är du i mötesrummet?

Då syf­tar jag på alla des­sa rol­ler vi spe­lar eller tar oss an i mötes­rum­men eller i vänkret­sen.

”Han är en väl­digt liv­lig debat­tör.”
”Hon ska ju all­tid in och rota i detal­jer.”
”Du ser tyd­li­gen inga hin­der över­hu­vud­ta­get?”
”Nu är du väl­digt skep­tisk.”
”Du säger ju ing­et.”
”Hon har jämt så gal­na idéer.”
”Han är naiv.”
”Du vill bara bestäm­ma.”
”Du tän­ker bara på fak­tu­re­ring­en.”
”Du tror ju det värs­ta om alla hela tiden.”
”Nu är du totalt ore­a­lis­tisk.”

Måste vi vara på ett visst sätt?

Ett möte med alla des­sa rol­ler och egen­ska­per mås­te ju vara ett bra möte, tän­ker jag. Mixen är vik­tig. Mångfalden behövs.
För en per­sons stånd­punkt är inte vik­ti­ga­re för slut­re­sul­ta­tet än någon annans.

Här har jag gått bet många gång­er. Framför allt är det här som jag har ned­vär­de­rat mig själv. För att jag inte varit på ett visst sätt.

Alla roller behöver tillsättas

Tidigare kun­de jag klan­ka ner på mig själv för att jag inte var till­räck­ligt dri­van­de i dis­kus­sio­nen, utan mest bara sut­tit och lyss­nat för att istäl­let för­sö­ka ska­pa mig en bild av vil­ka åsik­ter som egent­li­gen ryms runt bor­det.

Men med åren har jag fat­tat: Det är ju en bra egen­skap. Eller rät­ta­re sagt, det är ock­så en vik­tig roll att fyl­la runt dis­kus­sions­bor­det.

Vi mås­te vara på oli­ka sätt. Vi mås­te lyf­ta oli­ka saker. Vi mås­te ha fle­ra infalls­vinklar.

Att skilja på sak och person

Felet vi allt­för ofta gör är att miss­ta en per­sons roll i bland annat mötes­si­tu­a­tio­nen för deras enda per­son­lig­het eller egen­skap. I en välsmord grupp kan med­lem­mar­na till­fäl­ligt fyl­la de rol­ler som för när­va­ran­de är vakan­ser.

Så när jag varit tyst under ett möte så kanske det är för att någ­ra and­ra har dri­vit på i en viss frå­ga och att jag istäl­let har behövt betrak­ta lite på avstånd hur de oli­ka åsik­ter­na tas emot för att sedan kun­na berät­ta för de and­ra vad jag upp­le­ver har sagts. Precis som det har sut­tit duk­ti­ga pro­jekt­le­da­re i sam­ma rum som sett hur man skul­le kun­na orga­ni­se­ra det fort­sat­ta arbe­tet, skep­ti­ker som klokt prö­vat alla fram­lag­da teo­ri­er, spe­ci­a­lis­ter som hit­tat lös­ning­ar på de deli­ka­ta pro­ble­men.

”Varför?” En mycket mer intressant fråga än ”Vem?”

Är det då rätt tänkt att rang­ord­na des­sa rol­ler? Kan verk­li­gen någon roll vara vik­ti­ga­re än någon annan sett till vad som ska upp­nås?

Jag är inte nöd­vän­digt­vis den roll jag tar på mig. För mig har den insik­ten varit väl­digt befri­an­de.

Därför är jag så hän­gi­ven att söka sva­ret på ”var­för”. Varför vi som före­tag finns. Varför vi vill utveck­la och utveck­las. Varför vi ska genom­fö­ra ett visst pro­jekt. Varför vi drivs av det vi drivs av.

Kom överens om er kontext

Beroende på vad vårt var­för lan­dar i kan vi runt bor­det for­mu­le­ra en tyd­lig och gemen­sam mål­bild. För om vi inte ens kan enas om vad det är vi till­sam­mans ska uträt­ta, då kom­mer fort­sätt­ning­en bli svår.

Vi mås­te sät­ta vårt var­för i rätt kon­text. Tolka vårt var­för. Bena ut vad håll­bar­het bety­der för just oss. (Jag tyc­ker fort­fa­ran­de att det är ett bra exem­pel på ett hög­ak­tu­ellt ord som alla talar om unge­fär lika slar­vigt som orden ser­vice och kva­li­tet. Det vill säga, utan att ge sin egen uni­ka tolk­ning av vad det ordet bety­der för just oss.)

Så okej. Vi säger att vi nu bestämt oss för vart vi ska. Vi har för­stått i vil­ken kon­text vi behö­ver befin­na oss i. Hur ska vi då få alla inom orga­ni­sa­tio­nen att kom­ma dit? Eller åtminsto­ne röra sig åt sam­ma håll?

De olikfärgade hattarnas lek

Edward de Bono, en brit­tisk läka­re som gjort sig känd främst för sina tan­kar om kre­a­ti­vi­tet och late­ralt tän­kan­de, kon­stru­e­ra­de på 1980-talet en lek med hat­tar.

I boken ”Six thin­king hats” lik­nar han leken med de oli­ka hat­tar­na vid en kraft­full mag­net som hjäl­per mötes­del­ta­gar­na att tän­ka i sam­ma rikt­ning.

Färgernas betydelse

Den vita hat­ten står för fak­ta och neu­tral infor­ma­tion. Vad vet vi?
Den grö­na hat­ten står för kre­a­ti­vi­tet, inno­va­tio­ner, idéer och lös­ning­ar. Vad skul­le vi kun­na göra? (Här är det ock­så tillå­tet att pro­vo­ce­ra för det hög­re syf­tets skull.)
Med den röda hat­ten på huvu­det tillåts käns­lor och intui­tion ta över­han­den. Hur kän­ner vi inför det­ta?

Svart hatt pekar på svag­he­ter­na och iden­ti­fi­e­rar hot. Vad finns det för faror?
Den gula hat­ten lyser av posi­ti­vism. Här pra­tar man om att byg­ga vär­den och för­de­lar. Vad är bra med det­ta?

Den blåa hat­ten sym­bo­li­se­rar kon­troll och får ofta orga­ni­se­ra själ­va använ­dan­det av hat­tar­na och kan objek­tivt sam­man­fat­ta det man sena­re kom­mer fram till.

Tänk på ett sätt i taget

När mötes­del­ta­gar­na sät­ter på sig en viss hatt får de bara kom­ma med syn­punk­ter som tjä­nar just den­na hatts syf­te. Om den gula hat­ten är på får man bara tän­ka posi­tivt och glatt. Ingen tillåts så myc­ket som att andas en kri­tisk tan­ke eller vad som är möj­ligt rent admi­nist­ra­tivt eller orga­ni­sa­to­riskt.

När alla ombeds ta på den röda hat­ten, då är det käns­lor som ska fram – ing­et annat.

Ungefär så.

Struktur, utmaning, mångfald och avpersonifiering

Mitt syf­te är egent­li­gen inte att in i mins­ta detalj för­kla­ra hur meto­den går till. Men jag gil­lar idén med hat­tar­na. Av fle­ra anled­ning­ar.

  • Dels for­mar tan­ke­le­ken en struk­tur där man rutar in alla tänk­ba­ra infalls­vinklar i ett pro­blem eller pro­jekt. Jag inbil­lar mig att man på så sätt har tänkt ige­nom alla möj­li­ga sce­na­ri­er. Lite som en SWOT-ana­lys fast med ännu fler ingre­di­en­ser.
  • Dels tving­as alla del­ta­ga­re utma­na sig själ­va när alla mås­te tän­ka till uti­från sex oli­ka tan­ke­vinklar. Det är givet­vis en rejäl utma­ning för en fak­taäls­kan­de män­ni­ska som inte är van att tän­ka utan­för box­en. Och säkert är det svårt för en kre­a­tiv män­ni­ska att bara se till alla tänk­ba­ra hot och vara extremt var­sam och för­sik­tig i sin syn på pro­jek­tet.

Men det­ta i sin tur ger alla möj­lig­het att växa och se nya sidor hos sig själ­va – och varand­ra. Dubbeltumme på den, säger jag.

  • Dels for­mar man en beri­kan­de mång­fald. Ingen blir vik­ti­ga­re än någon annan. Koncentrationen stärks. Fokus är hela tiden på målet. Moderatorn kan enkelt upp­ma­na allt­för fri­tän­kan­de del­ta­ga­re att min­nas vil­ken hatt man för stun­den har på sig ifall dis­kus­sio­ner­na bör­jar urar­ta. Det blir bra mötes­di­sci­plin.
  • Dels blir allas oli­ka åsik­ter betyd­ligt mind­re lad­da­de. När jag upp­ma­nas att sät­ta på mig en viss hatt kan ju inte någon annan beskyl­la mig för att vara på ett visst sätt. Det var ju min upp­gift och skyl­dig­het!

Sikta inte på att vinna mötet. Sikta på att nå målet.

Här tror jag den all­ra störs­ta vins­ten lig­ger. Jag är inte nöd­vän­digt­vis den roll jag tar på mig.

Det jag säger i en viss frå­ga behö­ver inte ha med min pri­va­ta åsikt att göra. Utan det är något jag säger, frå­gar eller före­slår för att vi till­sam­mans ska kun­na nå vårt mål.

Avpersonifierar man rol­ler­na i ett möte så blir det ock­så helt ovik­tigt att undan­hål­la avgö­ran­de infor­ma­tion eller hål­la inne på idéer för att själv kun­na fram­stå som så myc­ket bätt­re. Det hand­lar inte om att vin­na mötet. Det hand­lar om att kom­ma fram till målet.

Vi är så mycket mer än vi – och andra – kanske tror

Jag väg­rar tro att vi män­ni­skor bara kan ha en egen­skap eller en angrepps­vin­kel. Tror vi så om oss själ­va eller någon annan så får vi nog för­sö­ka loc­ka fram fler sidor hos varand­ra.

Så släpp tan­ken på hur du själv upp­fat­tas om du säger si eller så. Pröva oli­ka åsik­ter för att se hur de lan­dar och om de kan ta idéer­na vida­re genom någon annan. Håll stän­digt ögo­nen på målet och gör det du kan för att ni alla ska kun­na ta er dit.

Lämna det begränsande jaget utanför mötesrummet

Och när du ändå är i far­ten: Släpp pre­stigen. Även om inte alla gör det. Du kom­mer må så myc­ket bätt­re och få så myc­ket mer gjort.

Gör det inte så per­son­ligt. Och fram­för allt. Ta det inte per­son­ligt ifall dina frå­gor och idéer angrips.

Jag vet. Det är så myc­ket lät­ta­re att säga till någon annan. Men saken är den att jag säger det lika myc­ket till mig själv.

Res tillsammans

Bli med­ve­ten om kon­tex­ten. Sätt in allt i sitt rät­ta sam­man­hang. Lyssna in vad and­ra har att till­fö­ra, tro att det du själv tän­ker spe­lar roll och omvär­de­ra allt som sägs uti­från det gemen­sam­ma målet.

Det är där­för det blir så svårt på egen hand. Kontexten krä­ver näm­li­gen alla våra oli­ka infalls­vinklar, alla våra oli­ka per­son­lig­he­ter för att vi till­sam­mans ska kun­na for­ma en hel­het och se den sto­ra bil­den. Och det är det som är det fina i all kråk­sång.

Tack för nu.

Dela artikeln om du gillade den!

Förslag på mer läsning

Ursäkta röran. Vi har byggt om.

För ovan­lig­he­tens skull pra­tar vi om oss själ­va. Vi vill berät­ta att vi från och med nu är en con­tent­by­rå som gör con­tent. Men vi gör det på ett annorlun­da sätt än and­ra con­tent­by­rå­er. Vi har ock­så en ny digi­tal platt­form som ska slå Hubspot på fing­rar­na. Och vi har gjort lego av vårt stra­te­gi-erbju­dan­de. Dessutom har vi en mas­sa nya med­ar­be­ta­re, och söker ännu fler. I den­na krö­ni­ka berät­tar Thomas Barregren om allt det­ta och lite till.

Läs artikel »

Därför ska du ha egen plattform

Det är fres­tan­de att använ­da LinkedIn, Facebook eller någon annan platt­form som din mål­grupp redan använ­der. Med deras annons­lös­ning­ar (”spons­ra­de inlägg”) kan du snabbt nå ut till din mål­grupp. Dessutom är de lät­ta att använ­da. Men det finns pro­blem. Du läg­ger din fram­gång som mark­nads­fö­ra­re och säl­ja­re i hän­der­na på bolag som han en annan agen­da än ditt bäs­ta. Du kon­trol­le­rar inte vem som ser vad och när. Du har inte till­gång till de vär­de­ful­la digi­ta­la fot­spår som din mål­grupp läm­nar efter sig. Därför behö­ver du en egen platt­form.

Läs artikel »

Därför jobbar vi annorlunda

Vi job­bar på ett annorlun­da sätt. Våra kon­sul­ter arbe­tar i ditt team (eller är ditt team) och har sam­ti­digt full upp­back­ning vad gäl­ler kom­pe­tens och resur­ser från våra kon­sul­ter som job­bar “back office”. Men var­för job­bar vi på det sät­tet?

Läs artikel »

Är du redo för robottexterna?

Content och mar­ke­ting – båda delar­na behövs. Men vad hän­der när robo­tar tar över text­pro­duk­tio­nen med fokus på det sist­nämn­da? Med de rät­ta nyc­kelor­den och rubri­ker­na som slår. Finns det fort­fa­ran­de en plats för den enga­ge­ran­de och per­son­li­ga berät­tel­sen? Om det­ta hand­lar Lars Wirténs krö­ni­ka.

Läs artikel »

Varning för gratis wifi när du jobbar på distans

Du vet nog redan att det kan fin­nas säker­hets­hål när du job­bar på distans i öpp­na nät­verk. Men stop­par det dig att mej­la kun­den kam­panj­re­sul­ta­tet eller knap­pa in kre­dit­kor­tets siff­ror via café­ets gra­tisupp­kopp­ling? Det bor­de det! Risken finns näm­li­gen att du ger obe­hö­ri­ga till­gång till din infor­ma­tion. Martin Modigh Karlsson beskri­ver faror­na och ger dig sva­ren på var­för gra­tis (nät­verk) inte all­tid är gott – och där­för bör använ­das med stor för­sik­tig­het – samt tip­sar om tre saker du kan göra för att höja säker­he­ten. 

Läs artikel »

Rätten att bli glömd i digitala miljöer

Ett år har pas­se­rat sedan GDPR träd­de i kraft. Fortfarande brot­tas många före­tag med de prak­tis­ka och de juri­dis­ka tillämp­nings­frå­gor­na. Ett pro­blem av det först­nämn­da sla­get är hur före­tag som behand­lar per­son­upp­gif­ter rade­rar des­sa i sina IT-system? Enligt data­skydds­för­ord­ning­en ska man byg­ga upp sina system så att kra­ven i lag­stift­ning­en upp­fylls – men vad inne­bär det? Och går det över­hu­vud­ta­get att rade­ra upp­gif­ter­na på ett sätt som inne­bär att de ald­rig kan åter­ska­pas?

Läs om indi­vi­dens ”rätt att bli glömd” och före­ta­gets skyl­dig­het att rade­ra per­son­upp­gif­ter i dagens krö­ni­ka skri­ven av Jeanette Jönsson, biträ­dan­de jurist på Wistrand Advokatbyrå.

Läs artikel »

Elva tips som får din intervju att lyfta

Att få till en bra inter­vju hand­lar om väl­digt myc­ket mer än att bara stäl­la frå­gor och anteck­na. Låt Lars Wirtén gui­da dig längs vägen – steg för steg till ett garan­te­rat lyc­kat resul­tat! 

Läs artikel »

Kommunicera effektivare i samband med mässor

Mässorna är stor­slag­na, moder­na hub­bar för kom­mu­ni­ka­tion både digi­talt och IRL. Biljetter scan­nas och rivs, sto­ra bild­skär­mar pum­par ut sitt bud­skap. Samtal förs mel­lan poten­ti­el­la affärs­kon­tak­ter. Men tar du till­va­ra på alla kom­mu­ni­ka­tions­möj­lig­he­ter? Martin Karlsson Modigh gui­dar dig genom för­be­re­del­ser­na, vad du bör tän­ka på under mäs­san och vad du kan göra efteråt.

Läs artikel »

Nytt EU-direktiv ställer tuffare krav på marknadsföring online

EU sat­sar sto­ra resur­ser på att för­bätt­ra de juri­dis­ka spel­reg­ler­na i EUs digi­ta­la mil­jö. Inte minst vad gäl­ler den kon­su­ment­skyd­dan­de lag­stift­ning­en. Större krav på e-mark­nads­plat­ser och en utö­kad ång­er­rätt är bara någ­ra exem­pel på det­ta och sank­tio­ner­na vid över­trä­del­se kan svi­da ordent­ligt. Som mark­nads­fö­ra­re mås­te du veta vad som gäl­ler. Läs dagens arti­kel för­fat­tad av Erik Ullberg och Gunilla Karlsson på Wistrand Advokatbyrå.

Läs artikel »

En publicist söker sin prenumerant

Har ditt före­tag en blogg? Finns ni på Facebook? Har ni ett nyhets­flö­de på hem­si­dan? Grattis, då är ni i själ­va ver­ket även pub­li­cis­ter. Och då kan det vara bra att ha koll på vad det inne­bär. Läs mer om det­ta i dagens arti­kel  sig­ne­rad Lars Wirtén.

Läs artikel »
risus efficitur. ipsum justo tristique ut leo. mi, et, id odio ut

Missa inte nästa artikel!

Missa inte nästa artikel! Fyll i din mejladress och få ett mejl med de senaste artiklarna.

Dina personuppgifter hanteras enligt vår integritetspolicy.

Pin It on Pinterest