Tröst för en förvirrad hjärna

Det är lätt att känna maktlöshet över allt otäckt som just nu händer i världen. Liksom att oroas över våra barns framtid. Men är det så nattsvart som det verkar? Rör vi oss inte trots allt, med små steg framåt i en process där världen till slut blir en liten gnutta bättre? Det är i alla fall Gabriella Myréns övertygelse när hon guidar oss genom förändringens fyra rum. Lyssna eller läs hennes senaste krönika! Som också blir den sista innan Gabriella tar en paus på obestämd tid.

Gabriella Myrén
7 december 2016

Hör Gabriella läsa sin krö­ni­ka eller läs den själv.

Sen jag kan min­nas har jag levt i käns­lan av att vi, det vill säga mänsk­lig­he­ten, är väg åt rätt håll. Alltså från fat­tig­dom, från okun­skap, från avstånds­ta­gan­de och från stri­dig­he­ter till enan­de, ökat väl­stånd, mer och bätt­re utbild­ning för allt fler, till en hög­re med­ve­ten­het. Till något bätt­re. Till en bätt­re värld för oss alla.

Sjävklart före­kom­mer det vis­sa dip­par och rikt­ning­en fram­åt är inte all­tid lika tyd­lig. Men att vi till­sam­mans är på väg mot bätt­re tider och till en mer kär­leks­full mänsk­lig­het, det har varit min sto­ra över­ty­gel­se.

Men nu. Efter allt det som hänt den här hös­ten — jag tän­ker på pre­si­dent­val, mil­jö­rap­por­ter, flyk­ting­ström­mar, hot om upp­rust­ning, upp­vig­la­de folk­grup­per, have­re­ra­de demo­kra­ti­er och ett allt­mer pola­ri­se­rat sam­häl­le — bör­jar till och med en obot­lig opti­mist som jag själv att tviv­la och ifrå­ga­sät­ta hela min världs­bild.

En ovälkommen gäst

Jag har fått en oväl­kom­men inne­bo­en­de. Oron. Den är stark och finns där mest hela tiden. Frustration och sorgsen­het likaså. Och du får gär­na lik­na mig vid strut­sen som stop­par huvu­de ti san­den, men det är först nu som jag på all­var bör­jat kän­na panik inför den fram­tid som mina barn går till mötes.

Vad har vi ställt till med? Vad är det jag inte har kun­nat hej­da? Hur kun­de allt gå så van­vet­tigt fel? Jag för­sö­ker hit­ta en för­kla­ring på det bok­stav­li­ga död­lä­get i värl­den. (Du hör, det är natt­svart i min hjär­na.)

Så slår det mig. Och jag inser vad jag mis­sat.

Förändringens fyra rum. Lagen om all­tings natur­li­ga pro­cess.

De fyra rummens evangelium

Tesen om Fyrarummaren utveck­la­des av Claes Janssen och som de fles­ta teser och teo­ri­er, har även den­na sina kri­ti­ker. Med det sagt går jag nu raskt vida­re — så får du själv bil­da dig en upp­fatt­ning om vad du vill göra med den här berät­tel­sen.

Den här teo­rin appli­ce­ras ofta ute på före­tag och orga­ni­sa­tio­ner för att beskri­va och med­ve­tan­de­gö­ra ett ske­en­de. Den är en slags för­kla­rings­mo­dell som visar på vad som hän­der med grup­per och indi­vi­der genom för­änd­ring, kris och för­ny­el­se.

Eller som jag själv väl­jer att tol­ka teo­rin: Hur vi till­sam­mans och enskilt han­te­rar livet och det som hän­der oss.

Begränsad rörelsefrihet

Hela hän­del­sen utspe­lar sig i fyra rum. Av någon märk­lig anled­ning tän­ker jag mig en sekel­skif­tesvå­ning med snudd på kvadra­tis­ka rum för­bund­na med varand­ra. Det är högt i tak, par­kett­gol­ven knar­rar lite hem­trev­ligt, fönst­ren är rätt sto­ra och allt andas en slags Fanny och Alexander-skim­ran­de käns­la av lite för hög tem­pe­ra­tur i för­hål­lan­de till den något för låga syre­hal­ten.

Trots den — i mitt tyc­ke och i min före­ställ­ning — fina inram­ning­en, så finns det en fak­tor du inte kan bort­se ifrån, ett ele­ment du inte kan för­hand­la bort. Du får näm­li­gen inte läm­na rum­met du vis­tas i för­rän du är klar med det. Oavsett vad du tyc­ker om den saken.

Varje rum bär sitt eget uni­ka namn, en beskriv­ning av det till­stånd som råder i det.

Rum nummer ett: Nöjdhet

Det förs­ta rum­met heter Nöjdhet. Här är män­ni­skor­na nöj­da med allt pre­cis som det är. Här har man koll på läget, kän­ner sig trygg, vet som krävs av en själv och vad man kan för­vän­ta sig av and­ra. Mycket fun­ge­rar fint och många mår gott. Man har ing­et stör­re intres­se av att rann­sa­ka sig själv eftersom allt rul­lar på fint. Det är bra som det är.

Här kan vi hänga ett tag, du och­jag. Men vi kan inte stan­na här för evigt. I avsak­nad av utveck­ling bre­der näm­li­gen avveck­ling­en ut sig. Och det kan vi inte tole­re­ra. Inte che­fen, inte aktieä­gar­na, inte de yng­re gene­ra­tio­ner­na. Och inte hel­ler den levan­de män­ni­skan i oss.

När det nöj­da till­stån­det bör­jar hotas av att någon eller någ­ra bör­jar skru­va på sig, då är det dags att läm­na det­ta rum och gå in i näs­ta. Rummet där cen­su­ren råder.

Rum nummer två: Förnekelse

Förnekelse. Censur. Det and­ra rum­met är lite som de där tre apor­na: Hör ing­et, ser ing­et, säger ing­et.

Ofta är det någon form av för­änd­ring som gör att nöjd­he­ten plöts­ligt upp­hört. Något obe­grip­ligt hotar ens omvärld och man möter för­änd­ring­en genom att låt­sas som om ing­et har hänt. ”Vi fort­sät­ter göra som vi all­tid gjort, så blir det nog bra ska du se.”

Det hål­ler ett tag. Men förr eller sena­re tving­as man vida­re genom självin­sikt. Det sker i sam­ma stund som man drar det där dju­pa ande­ta­get och till slut erkän­ner för sig själv att ing­et någon­sin kom­mer att bli som för­ut och att man inte har något annat val än att age­ra uti­från för­änd­ring­en. Insikten är sig­na­len för att man är redo att göra entré i näs­ta rum.

Rum nummer tre: Förvirring

I tred­je rum­met råder för­vir­ring. Det är ett kaos av svår­han­ter­li­ga käns­lor och brist på struk­tu­rer att hänga upp till­va­ron på. Allt ställs på sin spets när man slås av insik­ten att man nu har nått bot­ten. Du står, kanske till och med, lig­ger på noll­punk­ten. Det finns inte läng­re något att åter­vän­da till. Ingen idé att blic­ka bak­åt. Det är bara att ta det förs­ta trapp­ste­get och bör­ja tras­ka upp­åt. Hur job­bigt det än kom­mer att bli.

I en orga­ni­sa­tion är det nu de avgö­ran­de beslu­ten och väg­va­len görs. I bäs­ta fall. Annars vän­tar sjuk­skriv­ning­ar, röda siff­ror, per­so­nal­flykt och en all­mänt oskön arbets­plats. För oss som indi­vi­der — på hem­ma­plan eller i and­ra sam­man­hang — hand­lar det om att bör­ja käm­pa för sin egen över­lev­nad. Att på egen hand eller med hjälp av and­ra, ska­pa möj­lig­he­ter för att ta sig från ett bedö­van­de nulä­ge till en utveck­ling åt rätt håll. Lämna det tred­je rum­met och öpp­na dör­ren till det fjär­de.

Rum nummer fyra: Förnyelse

Den kor­ta stund du befin­ner dig i dörr­kar­men mel­lan rum tre och fyra, inbil­lar jag mig att det mitt i all svär­ta upp­står ett visst lugn. Det värs­ta är över.

Rum num­mer fyra. Här lever inspi­ra­tio­nen och sju­der kre­a­ti­vi­te­ten — allt genom­sy­rat av för­ny­el­se. Här finns ener­gi. Här finns hopp och tro. Här finns kraft. Utmaningen är att verk­li­gen ta till­va­ra på den och omsät­ta tan­kar och idéer till hand­ling och gör­ba­ra mis­sio­ner. Jag tän­ker att det är väl­digt sti­mu­le­ran­de att vara i det­ta rum. Men som van­ligt så går det inte att stan­na allt­för länge. Förr eller sena­re tving­as man vida­re eller till­ba­ka till det förs­ta rum­met.

Och sen bör­jar allt om igen.

Att förstå rörelsemönstret

Sann eller inte. Vetenskaplig eller högst tvek­sam. Men för mig är fyrarum­ma­ren en tröst när jag ser på vår värld. Vi frå­gar oss var­för vi som mänsk­lig­het inte har kom­mit läng­re. Borde vi inte lärt oss efter världs­krig och kärn­va­pen­ex­plo­sio­ner, för­in­tel­ser och för­tryck?

Jag tror sva­ret del­vis finns i fyrarum­ma­ren.

Jag tror det hand­lar om att för­stå rörel­sen. Visst, vi befin­ner oss stän­digt i för­änd­ring­ens fyra rum. Vi går runt i våra rum. Varv efter varv. Process efter pro­cess, mer eller mind­re med­vet­na om vil­ket rum vi för till­fäl­let befin­ner oss i.

Med ett undan­tag.

Censurens rum.

Rummet du aldrig märker

Egentligen har du ald­rig någon aning om när du kli­ver in i det. Du är fullt sys­sel­satt med att för­sva­ra din nöjd­het och cen­su­re­rar omed­ve­tet det som inte är bra.

Och det är här jag tror vi befin­ner oss nu. I alla fall jag.

”Vad  är det som hål­ler på att hän­da?” säger vi och stir­rar på varand­ra med lika delar panik och van­makt. ”Hur kun­de vi INTE se det­ta kom­ma?”

Jo, för att vi är män­ni­skor. Vi är mänsk­li­ga. Vi upp­re­par histo­ri­en även om ting­en runt omkring oss upp­da­te­ras och tek­ni­ken spring­er för­bi oss i lin­jär rikt­ning.

Kollektiv förvirring?

Jag upp­le­ver att vi är kol­lek­tivt för­vir­ra­de. Agerar splitt­rat. Försöker hit­ta gam­malt fot­fäs­te. Och när det tycks bort­spo­lat fam­lar vi efter nya fot­fäs­ten. Förmodligen inte helt genom­tänk­ta. Men vi mås­te hit­ta nåt att utgå från. Att bott­na i. Ta spjärn ifrån. Det är bråt­tom och vi vill inte vän­ta. Vi vill inte stan­na här. Vi vill vida­re till näs­ta rum: Det som heter Förnyelse.

För var­je vän­da vi tar oss runt i lägen­he­ten tar vi oss sam­ti­digt fram­åt. Faktiskt. Bit för bit blir värl­den bätt­re. Blir vi som mänsk­lig­het mer med­vet­na om var vi är, vad vi har gjort för att ham­na här och vil­ka vår gemen­sam­ma utma­ning­ar fram­åt mås­te vara.

Det är mitt pepp-bud­skap den­na gång.

Nyårsönskan à la Sally

Det blir bätt­re.

Och jag vet fort­fa­ran­de ing­en som sagt det bätt­re än Maria Lundkvists här­li­ga och under­fun­di­ga karak­tär Sally: ”Det går inte att brom­sa sig ur en upp­förs­bac­ke.”

Nu tar den här pod­den paus på obe­stämd tid. Kanske kom­mer den till­ba­ka i exakt sam­ma form. Kanske inte. I vil­ket fall så kom­mer jag var­ken slu­ta skri­va, grubb­la eller fun­de­ra över det som ska­ver. Du är väl­kom­men att föl­ja mig på LinkedIn eller via Facebook. (Fast på fej­jan får du vara beredd på att det även kan före­kom­ma inlägg av lite mer pri­vat karak­tär.)

Jag hop­pas du får en rik­tigt fin jul så får vi till­sam­mans se till att göra 2017 till ett rik­tigt bra år.

Tack för nu.

Dela artikeln om du gillade den!

Förslag på mer läsning

Utveckla din story med rätt design

Har du en inre bild av hur din arti­kel skul­le se ut när den kom­mer i tryck? Med design kan du utveck­la din sto­ry och ska­pa ett nytt per­spek­tiv. Bilder, färg och form kan bli verk­tyg även i din kre­a­ti­va verk­tygs­lå­da.

Läs artikel »

Om jag var i Almedalen …

Att Almedalen blir allt vik­ti­ga­re för kom­mu­nik­tions­bran­schen är de fles­ta över­ens om. Men i en djung­el av pro­gram­punk­ter kan det vara svårt att sål­la agnar­na från vetet. Här kom­mer hjälp på vägen! Martin Modigh Karlsson har gjort grov­job­bet och lis­tar sina bäs­ta tips i dagens krö­ni­ka. För dig som ska dit och för dig som tar del av pro­gram­met i efter­hand.

Läs artikel »

Detta gäller vid marknadsföring av din arbetsgivare på sociala medier

Publicerar du inlägg om din arbets­gi­vares verk­sam­het i soci­a­la medi­er? Då kan du behö­va vara för­sik­tig så att du inte fälls för vil­se­le­dan­de mark­nads­fö­ring. Ta reda på vad som gäl­ler genom att läsa den­na arti­kel skri­ven av Tobias Bratt, biträ­dan­de jurist på Wistrand Advokatbyrå.

Läs artikel »

Ursäkta röran. Vi har byggt om.

För ovan­lig­he­tens skull pra­tar vi om oss själ­va. Vi vill berät­ta att vi från och med nu är en con­tent­by­rå som gör con­tent. Men vi gör det på ett annorlun­da sätt än and­ra con­tent­by­rå­er. Vi har ock­så en ny digi­tal platt­form som ska slå Hubspot på fing­rar­na. Och vi har gjort lego av vårt stra­te­gi-erbju­dan­de. Dessutom har vi en mas­sa nya med­ar­be­ta­re, och söker ännu fler. I den­na krö­ni­ka berät­tar Thomas Barregren om allt det­ta och lite till.

Läs artikel »

Därför ska du ha egen plattform

Det är fres­tan­de att använ­da LinkedIn, Facebook eller någon annan platt­form som din mål­grupp redan använ­der. Med deras annons­lös­ning­ar (”spons­ra­de inlägg”) kan du snabbt nå ut till din mål­grupp. Dessutom är de lät­ta att använ­da. Men det finns pro­blem. Du läg­ger din fram­gång som mark­nads­fö­ra­re och säl­ja­re i hän­der­na på bolag som han en annan agen­da än ditt bäs­ta. Du kon­trol­le­rar inte vem som ser vad och när. Du har inte till­gång till de vär­de­ful­la digi­ta­la fot­spår som din mål­grupp läm­nar efter sig. Därför behö­ver du en egen platt­form.

Läs artikel »

Därför jobbar vi annorlunda

Vi job­bar på ett annorlun­da sätt. Våra kon­sul­ter arbe­tar i ditt team (eller är ditt team) och har sam­ti­digt full upp­back­ning vad gäl­ler kom­pe­tens och resur­ser från våra kon­sul­ter som job­bar “back office”. Men var­för job­bar vi på det sät­tet?

Läs artikel »

Är du redo för robottexterna?

Content och mar­ke­ting – båda delar­na behövs. Men vad hän­der när robo­tar tar över text­pro­duk­tio­nen med fokus på det sist­nämn­da? Med de rät­ta nyc­kelor­den och rubri­ker­na som slår. Finns det fort­fa­ran­de en plats för den enga­ge­ran­de och per­son­li­ga berät­tel­sen? Om det­ta hand­lar Lars Wirténs krö­ni­ka.

Läs artikel »

Varning för gratis wifi när du jobbar på distans

Du vet nog redan att det kan fin­nas säker­hets­hål när du job­bar på distans i öpp­na nät­verk. Men stop­par det dig att mej­la kun­den kam­panj­re­sul­ta­tet eller knap­pa in kre­dit­kor­tets siff­ror via café­ets gra­tisupp­kopp­ling? Det bor­de det! Risken finns näm­li­gen att du ger obe­hö­ri­ga till­gång till din infor­ma­tion. Martin Modigh Karlsson beskri­ver faror­na och ger dig sva­ren på var­för gra­tis (nät­verk) inte all­tid är gott – och där­för bör använ­das med stor för­sik­tig­het – samt tip­sar om tre saker du kan göra för att höja säker­he­ten. 

Läs artikel »

Rätten att bli glömd i digitala miljöer

Ett år har pas­se­rat sedan GDPR träd­de i kraft. Fortfarande brot­tas många före­tag med de prak­tis­ka och de juri­dis­ka tillämp­nings­frå­gor­na. Ett pro­blem av det först­nämn­da sla­get är hur före­tag som behand­lar per­son­upp­gif­ter rade­rar des­sa i sina IT-system? Enligt data­skydds­för­ord­ning­en ska man byg­ga upp sina system så att kra­ven i lag­stift­ning­en upp­fylls – men vad inne­bär det? Och går det över­hu­vud­ta­get att rade­ra upp­gif­ter­na på ett sätt som inne­bär att de ald­rig kan åter­ska­pas?

Läs om indi­vi­dens ”rätt att bli glömd” och före­ta­gets skyl­dig­het att rade­ra per­son­upp­gif­ter i dagens krö­ni­ka skri­ven av Jeanette Jönsson, biträ­dan­de jurist på Wistrand Advokatbyrå.

Läs artikel »

Elva tips som får din intervju att lyfta

Att få till en bra inter­vju hand­lar om väl­digt myc­ket mer än att bara stäl­la frå­gor och anteck­na. Låt Lars Wirtén gui­da dig längs vägen – steg för steg till ett garan­te­rat lyc­kat resul­tat! 

Läs artikel »
ut felis ultricies elit. suscipit Praesent

Missa inte nästa artikel!

Få gratis nyhetsbrev varannan vecka

i din inkorg – med senaste artiklarna

Dina personuppgifter hanteras enligt vår integritetspolicy.

Pin It on Pinterest