Varumärken blir publicister i upplevelse-eran (Kntnt radio 27)

I det 27:e avsnittet av Kntnt radio pratar Thomas och jag bland annat…

  • om Content Inc – Joe Pulizzis podd om att bygga företag på innehåll
  • att gränen mellan mediaföretag och vanliga företag suddas ut från båda hållen
  • om Facebooks ”Trust Engineers”
  • och Robert Rose och Carla Johnsons bok Experince: The 7th era of marketing.

Lyssna på avsnittet som är 40 minuter långt.

Lyssna

Enklaste sättet att lyssna på Kntnt Radio är att ladda ned en app till din smartmobil eller surfplatta och prenumerera på Kntnt Radio. Här är några alternativ:

På webben hittar du Kntnt Radio hos iTunes, Stitcher och aCast. Du kan också prenumerera via ett RSS-flöde.

Sist men inte minst kan du ladda ned dagens program eller lyssna här:

Läs

Thomas: Vi har ett hack i kurvan.

Pia: Vad menar du?

Thomas: Vartannat avsnitt är ju huvudsakligen en intervju, och däremellan är ett avsnitt där vi tjôtar. Det ger en jämn rytm som har brutits nu när vi har haft tre intervjuer på raken. Vi knôdde ju in Erik Modig istället för ett tjôt-avsnitt förförra gången.

Pia: Jag förstår. Men idag återställer vi ordningen.

Thomas: Gôtt.

Pia: Välkommen till avsnitt 27 av Kntnt Radio. Jag heter Pia Tegborg.

Thomas: Och jag heter Thomas Barregren.

Pia: Och jag är förkyld idag. Men det får gå bra ändå. I dagens avsnitt ska vi med hjälp av aktuella artiklar vi har läst och poddavsnitt vi har lyssnat på prata om att “brands are becoming publishers in the experience era”. Vi ska också prata om hur Facebook håller på att skapa ett nät i nätet.

Men först Thomas får du förklara tjôta, knô och gôtt för de som inte är helt hemma i göteborgskan.

Thomas: Tjôta betyder ordagrant tjata. Och precis som i svenskan har tjôta en negativ klang. Det är inte roligt att bli beskriven som en tjôt-gubbe. Men till skillnad mot svenskan kan det också ha en positiv klang. Ett gott samtal mellan vänner är också att tjôta. Och det är trevligt.

Knô betyder ju att knökas eller trängas beroende på sammanhang. Även detta ord kan vara positivt eller negativt laddat. Knôr du dig före i kön så blir du inte populär. Men säger någon att du ska “knô daj in” så ska du vara glad. Då är du välkommen.

Och till sist har vi gôtt. När ordet används som adjektiv betyder det gott. När ordet används som adverb betyder det bra.

Ganska enkelt.

Pia: Tycker jag med. Men det e’la inte lätt för en ny tjomme å fatta.

Apropå göteborska. Det var väl inte så mycket av den varan i förra veckan när du höll det extrainsatta tillfället av kursen Kom igång med content marketing?

Thomas: Nä. Det vara bara en göteborgare. Resten var hitresta från andra orter som Örebro och Malmö och så vidare.

Pia: Skitroligt – som vi säger på göteborgska.

Thomas: Ha ha… För de som inte vet då. Skit är alltså ett positivt förstärkningsord här nere. Det kan verka lite förvirrande för folk från andra ställen. Kanske bättre att säga gôr-skôj istället.

Pia: Åhhh… Nu var du fyndig. Men nu får vi släppa det där med göteborskan…

Berätta istället om vad ni gör under kursen Thomas.

Thomas: Fört och främst är det en praktisk kurs. Deltagarna får pröva på att ta fram en content marketing-plan för ett riktigt existerande bolag. Under två dagar är deltagarna, som är 5 till 8 till antalet, bolagets nya marknadsavdelning.

  1. De börjar med att förstå sig på företagets affärsmål. Som är att öka försäljningen från 50 miljoner kronor till 100.
  2. De funderar sen på vad för beteendeförändring som behövs hos vilka målgrupper för att nå målet.
  3. Sen gör de en påverkanskartläggning av en målgrupp.
  4. Med den som utgångspunkt tittar vi sedan på vad för innehåll vi kan erbjuda målgruppen längs köparens beslutsresa, som McKinsey har beskrivit, och hur innehållet kan förmå dem att ta ett steg till på denna resa.
  5. Men ingen marknadsavdelning kan erbjuda bra innehåll i alla steg längs resan och absolut inte för alla målgrupper. Därför får deltagarna prova på olika tekniker för att hitta vilka beröringspunkter som ska prioriteras respektive prioriteras bort.
  6. När de sedan känner sina målgrupper och vet vilka beröringspunkter som ska prioriteras så är frågan vad för innehåll som behövs i dessa. Deltagarna får lära sig en enkel men mycket effektiv metod för att generera artikelidéer.
  7. Till slut kommer vi till den fråga som många av våra kunder börjar med. I vilka kanaler ska innehållet publiceras och hur ofta. Nu, när deltagarna känner sin målgrupp, vet vad som påverkar dem, vad för innehåll som driver dem framåt och vad de ska skriva om, kan vi börja fundera på hur vi bäst når ut med det. Det är först nu det egentligen går att svara på kanal-frågan, och hur ofta. Vi pratar i det sammanhanget också om kuratering av andras innehåll, promoting i sociala medier och anonsering.

Pia: Du lär helt enkelt ut alla våra yrkeshemligheter som konsulter?

Thomas: Ja.

Pia: Och vill man lära sig det så anmäler man sig alltså till kursen Kom igång med content marketing som nästa gång går den 21–22 april i Göteborg.

Thomas: Japp. Läs mer och anmäl dig på www.kntnt.se/utbildning.

Pia: Där hittar du också information om Introduktion till content marketing som är en endags kurs där du lär dig mer om vad content marketing är, varför det har kommit för att stanna, hur det skiljer sig från inbound marketing och andra metoder, med mera. Första tillfället den ges är den 20 april i Göteborg. Läs mer om kursen och anmäl dig på www.kntnt.se/utbildning.

Men nu något helt annat.

Thomas: Japp. Innan vi tvålar till Facebook och pratar om… Vad var det du sa…?

Pia: Brands are becoming publishers in the experience era.

Thomas: …så vill jag skryta lite.

Under mars laddades olika poddavsnitt ned sammanlagt 2218 gånger. De senare avsnitten ligger mellan 600 och 700 nedladdningar.

Den som är snabb i huvudräkning inser att en hel del av nedladdningarna kommer från äldre avsnitt. Det är jätteskoj. Ett poddavsnitt har mycket längre livslängd än ett blogginlägg. Till exempel var det hela 26 personer som laddade ned avsnitt 3 som vi publicerade i april förra året.

Med 600–700 lyssnare varje månad så hoppades vi bli översköljda av mejl när vi i förra avsnittet bad om synpunkter. Men det kom ingen störtflod. Inte ens en rännil. Bara ett enda mejl. Tack Torbjörn!

Pia: Kanske är det bara Torbjörn som lyssnar? Övriga 699 laddar bara ned men lyssnar aldrig… 🙂

Thomas: Vi hoppas att det är fler än bara Torbjörn som lyssnar. Och att alla 700 hör av er och berättar vad ni tycker. Vi har tusen frågor.

  • Vill du höra fler intervjuer? Med vem i så fall?
  • Vill du höra oss tjôta mer (eller mindre?) Något särskilt du gillar i så fall?
  • Är varannan vecka lagom? Eller vill du höra oss oftare?
  • Tjôt-avsnitten varierar mellan 20 och 40 minuter, och intervjuavsnitten blir lätt både 1 och 10 och 1 och 20. Är det för långt?
  • Gillar du musiken i slutet av programmen?
  • Vad vill du lägga till? Ta bort? Behålla?

Pia: Gör som Torbjörn. Skicka ett mejl till thomas@kntnt.se eller pia@kntnt.se och berätta.

Thomas: Apropå poddar. Pia, du berättade vid fikat igår att du har lyssnat på alla 38 avsnitt av Joe Pulizzis egen kort-show – Content Inc – och du gillade den. Berätta…

Pia: Ja, det stämmer. Roade mig under påsken med att lyssna igenom samtliga avsnitt, varav det senaste, nr 38, publicerades i tisdags.

Thomas: Det måste ha varit jättepopulärt hos din familj.

Pia: Ha ha… Supersocialt. Nä, faktum är att det var perfekt sysselsättning när jag drog ris och högg ved efter höstens storm där vi hade en hel del nedfallna träd efter nordostliga vindar att ta hand om. Och sedan är de inte så himla långa heller utan de är mellan 5 och 10 minuter så att det är görbart att lyssna igenom dom alla 38.

Podden vänder sig till entreprenörer, oavsett om du nyss dragit igång ett företag eller om du är anställd på ett större bolag. Så det är ju inte bara till dig som vi kanske i dagligt tal benämner entreprenör utan jag skulle även vilja inkludera intreprenörer; dvs alla de människor med idéer som de driver och förverkligar som anställda. Och jag tror att många av våra lyssnare kan känna igen sig här.

Thomas: Ja, det tror jag med.

Pia: Mmm, så podden då. Den handlar om hur du bygger upp ditt företag med hjälp av en innehållsdriven affärsmodell som då Joe Pulizzi kallar Content Inc. Och i varje avsnitt, som är ca 5-10 minuter långt, delar Joe med sig av ett tips eller en lärdom att ta med sig.

Ett lysande exempel på ett företag som rönt stor framgång genom att följa Content Inc.-affärsmodellen är Copyblogger med Brian Clark.

Joe intervjuar Brian i ett par av avsnitten. Han berättar då om sin resa, om hur han byggt ett stort förtroende hos sin läsarskara genom att delat med sig av ett intressant innehåll. Leder till att publiken frågar ”Why are you doing this for free?” Och mer eller mindra säger “Please sell me something”. Vilket naturligtvis är en stor skillnad från när företaget säger snälla köp våra produkter!

Genom att ständigt vara lyhörd på problem och önskemål hos publiken bygger Copyblogger produkter som publiken efterfrågar. I detta fall olika software as a service-tjänster.

Alltså bygg publiken först och ta fram det du skall sälja sen är det hemliga receptet på framgång.

Förutom vikten att bygga din publik är återanvändning av ditt innehåll – content repurposing ett centralt och återkommande budskap i podden.

Du äger inte din publik utan de kan resa sig och gå när de vill. Därför måste du skapa engagemang. Det en person vill se som en video tutorial kanske en annan vill läsa om i en bloggpost. Eller ta del av via en podd. Till exempel. Så med andra ord ta det material du har och knåda om det och publicera det i flera kanaler.

Därför skall du inte tänka att du bara skriver en bloggtext, producerar en video etc utan att du skriver en historia som kan berättas på många olika sätt!

Tre lätta sätt att komma igång med content marketing, roller du behöver i din content produktion, vikten av en strategi, hur du skaffar dig speaking gigs och varför du måste ta dig utanför din comfort zone är andra ämnen som tas upp i podden. Så sammanfattningsvis tycker jag absolut att den är värd att lyssna på.

Och Joe kan sina saker, att marknadsföra sin bok som kommer ut i september på detta vis är naturligtvis supersmart men mig stör det inte eftersom podden levererar ett värde till mig.

Thomas: Så i ett nötskal menar Joe Pulizzis att nya företag kan och bör börja med innehåll först, bygga en publik och sen fundera på vad för vara eller tjänst man kan erbjuda?

Pia: Han brukar ofta lyfta fram RedBull som ett stort och känt exempel på ett företag som har gjort detta väldigt bra. De har bygget en publik av unga, företrädesvis män, som gillar extremsport och ingår i den subkultur som finns runt det. De har etablerat en relation till dem och byggt ett förtroendekapital som gör att de kan sälja nästan vad som helst till dem, Just nu är det drycken Redbull, men de hade med lätthet också kunnat börja sälja skor, kläder sportutrustning till dem.

Thomas: När vi för några år sedan upptäckte att det vi hade gjort under många år heter content marketing, och började googla på det, så sprang vi ofta på uttrycket “brands are becoming publishers”. Då tyckte jag det mest var en plattityd. Men jag håller på att omvärdera uttrycket. Det ligger mycket i det. Redbull är ett bevis.

Men jag tror det omvända också gäller: “publishers are becoming brands”. Eller snarare “publishers should become brands”. För strängt taget är alla kommersiella magasin, dagstidningar, radio- och tv-kanaler, det vill säga alla medier förutom SR och SVT, inget annat än innehållsmaskiner som etablerar en relation med sina läsare, lyssnare och tittare och vinner deras förtroende i akt och mening att sälja något.

Traditionellt har man sålt deras uppmärksamhet till annonsörer. Men i takt med att det fungerar allt sämre måste de hitta något annat att sälja och då har många av dem börjat sälja diverse tjänster till sin publik.

Göteborgs-Posten har till exempel en hel webbshopp med handväskor, tavlor, kläder, böcker, strumpor med mera.

Jag tror det blir svårare och svårare att prata om mediaföretag som någon form av företagande som står över alla andra. De blir mer och mer lika vanliga företag, och vanliga företag blir mer och mer lika media företag.

Pia: Tror du att gränsen mellan vanliga företag och mediaföretag helt suddas ut på sikt?

Thomas: Ja, det tror jag. Men det är inget som något mediaföretag jag har pratat med vill höra talas om. Inte heller journalister som jobbar där. Inte fört i alla fall. Men mellan vägg och skål tillstår många, trots allt, att mediaföretag är lika vinstorienterade som vilket annat bolag som helst och att det genomsyrar även det journalistiska arbetet. Så jag tror det bara är en tidsfråga innan gränsen är utsuddad.

Pia: Men i väntan på det oundvikliga kämpar många av dem för att hitta nya sätt att nå ut till sina läsare, lyssnare och tittare. Ett sådant exempel kunde vi läsa om för två veckor sedan.

Det var New York Times som avslöjade att de själva, National Geographics, BuzzFeed och en handfull andra mediaföretag har uppvaktats av Facebook, som vill att de ska publicera ditt innehåll direkt på Facebook, så att Faebook användare kan läsa hela artiklar direkt på Facebook istället för att klicka på en länk som tar dem till New York Times och de andras webbplatser.

Det var något som vi pratade om i trendspaningen för 2015. Så här lät det i avsnitt 21 av Kntnt radio: [lyssna från 06:54 till 10:00]

Pia: Så nu händer det du tog upp i slutet av klippet, vi får riktiga nyheter i Facebook flödet. Är det bra eller dåligt?

Thomas: På kort sikt är det så klart mycket positivt för vanliga användare. När det kommer till Sverige så behöver jag inte Omni längre. Synd för Omni. Men bra för mig som bara behöver gå till ett ställe för att få veta vad som händer i världen och med mina vänner.

På kort sikt är det sannolikt bra också för de mediaföretag som ansluter sig.

Men på lång sikt kan det vara dåligt för både oss som privatpersoner och för mediaföretag och för alla andra företag också.

Pia: Okej…? Du behöver nog förklara hur du tänker.

Thomas: För att mediahus ska gå med på att driva trafik till Facebook istället för sin egen webbplats så måste de få något i gengäld. Eller hur?

Pia: Låter rimligt.

Thomas: Och vad kan Facebook betala med (förutom pengar). Jo, bättre synlighet i ditt och mitt och alla andras nyhetsflöde.

Pia: Ja…

Thomas: Det torde ge dem en väsentlig konkurrensfördel framför de mediahus som väljer att stå utanför.

Pia: Jag håller med…

Thomas: Det skapar ett incitament för fler att ansluta sig. Jag tror det också kommer att ske, så att alla större mediahus till slut kommer att publicera direkt på Facebook.

Pia: Okej…

Thomas: Men då ökar bruset i ditt och mitt och alla andras Facebook-flöde igen, varpå historien upprepar sig.

Pia: Nu hänger jag inte med.

Thomas: Facebook manade för knappt fem år sedan företag att lägga ned sina webbplatser och istället bygga sin online-närvaro i form av en Facebook-sida. Många lyssnade på dem och la ned mycket pengar och tid på att bygga upp sin närvaro. Starbucks är ett känt exempel.

Men då blev det för mycket brus i ditt och mitt och alla andras flöden, så Facebook började 2012 strypa tillgången på inlägg. Då gick en genomsnittlig Facebook-sida från att i teorin nå 100% till att nå 12%. I början av förra året var siffran nere på 6%. Och nu är den bara någon procent. Vad tror du Starbucks ledning tyckte om det?

Den som höjer sig över mängden med värdeskapande innehåll som engagerar kan nå 10% i genomsnitt. Och kommer man upp i 20% så ska man vara jäkligt glad.

Men vad finns det egentligen att vara glad för? 20% innebär att 4 av 5 följare inte får ditt innehåll. Vill du nå fler får du betala Facebook.

Pia: Och nu menar du att mediahusen håller på att gå i samma fälla?

Thomas: Ja, precis.

Innehåll är en tillgång som mediahus ska tjäna pengar på. De kan göra det direkt i form av prenumeranter eller betalvägg och liknande, eller indirekt i form av annonser eller varor och tjänster de säljer till sin publik.

Oavsett modell så kontrollerar de sitt eget öde så länge de har en egen publik. Men när publicerar innehållet på Facebook så har de inte längre kontroll över sitt eget öde och kan därför bli lika tokblåsta som Starbucks. Eller som Apple blåste musikindustrin med iTunes.

Detta är “the publishing industry’s iTunes moment” säger Mat Yurow i en mycket läsvärd artikel.

Och vet du vem Mat Yurow är?

Pia: Nej.

Thomas: Han är Associate Director of Audience Development at New York Times. Är det inte ironiskt.

Pia: Okej. Jag förstår varför du anser att det är detta är en dålig utveckling för mediahus. Men varför är det dåliga för vanliga företag?

Thomas: Det är dåligt för vanliga företag som får än sämre räckvidd och måste betala än mer för kompensera sig på grund av att mediahusens innehåll tar mer plats.

Pia: Aha! Och varför ska du och jag och alla andra bry oss?

Thomas: Jag var inne på det redan i trendspaningen som vi lyssnade på tidigare. Jag sa då att Facebook strävar efter att bli mer likt Google. Båda vill vara “the go to place” på webben. Och båda vill vara “the one stop shop”. Du ska inte behöva gå någon annanstans.

Jag tror Facebook kommer vinna den dragkampen. De har mycket mer information om dig och mig än vad Goolgle någonsin kommer att ha. Tänk bara på vilken enorm möjlighet deras annonsplattformAtlas redan ger dem jämfört med Google.

Med nyheter direkt i flödet så ger de dig och mig och alla andra ytterligare ett skäl till att aldrig lämna dem; och dessutom får de massa ny kunskap om oss – vilka nyheter vi läser, hur länge och hur det engagerar oss.

Pia: Vad kan de göra med den kunskapen? Förutom att målstyra annonser bättre, menar jag.

Thomas: Det är fler människor aktiva på Facebook varje månad än det finns katoliker i hela världen. 1,4 miljarder för att vara exakt. Det gör Facebook till en enorm maktfaktor. Makt som de aktivt använder för att manipulera oss.

Pia: Manipulera…? Nu tar du väl ändå i?

Thomas: Nej. På Facebooks högkvarter i Menlo Park i California, USA, finns det “trust engineers” anställda. Deras uppgift är att tweaka Facebooks algoritmer så att vi känner större tillit till varandra. Ett lovvärt syfte, som jag i sig inte har något emot. Men det belyser vilken makt Facebook har.

Arturo Bejar, som leder Facebooks team av “trust engineers”, berättar i en intervju för Radio Lab, en podcast från public service bolagen WNYC och PNR, att bokstavligen talat alla som är på Facebook är försökskaniner. Lyssna på avsnittet, som heter The Trust Engineers. Det är mycket spännande och fascinerande.

Pia: Det ska jag göra. Och om du som lyssnar också vill göra det så hittar du länk till det aktuella avsnittet på Kntnts blogg.

Så Thomas, vad är din rekommendation? Ska företag och privatpersoner skita i Facebook?

Thomas: Nej, absolut inte. Jag är naiv och tror gott och om alla, även Facebook…

Pia: Du har knaprat på det blå pillret…

Thomas: Ha ha… Ja, jag har knaprat på det blå pillret. Och för er som inte kan er Matrix så ska jag tillägga att Pia inte syftar på Viagra.

Skämt åtsido. Så klart ska företag fortsätta att vara närvarande på Facebook. Men de ska inte gå i samma fälla som Starbucks gjorde, och som mediabolagen riskerar att göra. Var smart. Ha ditt eget innehåll på din egen plattform, och promota det på Facebook med både med organisk och köpt räckvidd.

Och den privatperson som gillar Facebook ska naturligtvis fortsätta hänga där. Jag kommer i vart fall göra det. Jag föredrar Facebook framför LinkedIn, i den mån jag kan välja, eftersom Facebook ger en betydligt bättre användarupplevelse.

Pia: Apropå upplevelse – experience på engelska. Du har börjat läsa Robert Roses och Carla Johnsons bok Experince: The 7th era of marketing. Vad är första intrycket?

Thomas: Jag har bara kommit till sidan 61 än så länge, så jag får återkomma med en recension längre fram. Men det jag har läst så långt och sett när jag bläddrar i boken, känns mycket lovande.

Pia: Den sjunde eran i bokens titel, är det samma idé som vi tog upp i vår bok Content marketing – värdeskapande marknadskommunikation?

Thomas: Ja. Jag ska förklara för den som inte är insatt i marknadsföringens historia.

Till en början med måste vi förstå att marknadsföring egentligen är mycket mer än det vi i dagligt tal kallar marknadsföring. Det är alla aktiviteter från produktutveckling, distribution, prissättning till det vi i dagligt tal kallar marknadsföring. Med sådant synsätt kan sex tidseror urskiljas.

Tiden fram till 1860-talet är den första eran. Den karaktäriseras av självhushållningsekonomi och enkel handel.

Tiden från 1860-talet till 1920-talet kallas den produktionsinriktade eran. Efterfrågan var från början större än tillgången, så det räckte med att producera bättre varor än konkurrenterna för att sälja. Det ledde till innovationer som Fords löpande band och idéer som Taylorism.

Under 1920-talet började marknaden bli mättad. Företag försökte sälja med annonser och personlig försäljning. Eran ram till andra världskriget beskrivs därför som säljinriktad.

Andra världskriget följdes av ett snabbt uppsving av välstånd, som gav folk konsumentmakt. Det tvingade företag att bli kundinriktade – vilket också är namnet på den nya era som sträckte sig fram till slutet av 50- och början av 60-talet.

I slutet 50-talet började den kreativa revolutionen som gav oss den reklam som än idag dominerar marknadsföringen. Samtidigt växte insikten att marknadsföring är allt som ett företag gör. Eran från 1960-talet och fram till idag sägs därför vara marknadsinriktad.

Pia: Oken. Men det är bara fem eror: enkel handel, produktionsinriktad, säljinriktad, kundinriktad och marknadsinriktad. Om nästa era är den sjunde, vart tog då den sjätte vägen?

Thomas: Under 90-talet skedde ett paradigmskifte. Fram till dess var synen på marknadsföring transaktionsorinterad. Säljaren säljer och köparen köper. Men under 90-talet började ett nytt synsätt få fotfäste. Marknadsföring började bli relationsorinterad Det finns inget vi och dom – bara oss, och vi ska tillsammans skapa värde som gagnar båda. Många menar att den förändringen var så betydelsefull att tiden från 90-talet till nu är en sjätte era: den relationsinriktade.

Pia: Och nu kommer alltså den sjunde?

Thomas: Ja. Det påstår i vart fall du och jag i vår bok. Och Robert och Carla i sin bok.

Pia: Vi kallar den sjunde eran för värdeinriktad, eftersom företag i allt större utsträckning förväntas bidra med värde i allt de gör. Vad säger Robert och Carla?

Thomas: De kallar den sjunde eran för experience era, eftersom de menar att allt mer lika varor och tjänster tvingar företag att differentiera sig genom att erbjuda unika upplevelser med hjälp av innehåll.

Pia: Håller du med?

Thomas: Nä. Det är snömos. Det är vackra ord, men desto mer jag funderar på vad de egentligen innebär, desto mindre tror jag på det.

Missförstå mig inte. Jag tycker Robert Rose är en av de största tänkana inom området. Större än Joe Pulizzi. Och jag är övertygad om att jag kommer hålla med 99% och lite till av allt som står i boken. Men just det här köper jag inte. I vart fall inte ännu.

Jag håller med om resonemanget som leder dem till idén om experience era

  • Att internet på ett fundamentalt sätt har förändrat köparnas förväntningar på sina relationer med företag.
  • Att alla kan skapa, publicera och dela innehåll leder till konkurrens om köparnas upmärksammhet.
  • Att företag kan differentiera sig med det innehåll de skapar.

Men jag tycker de felaktigt fokuserar på innehållet.

Ja, innehåll kommer vara viktigt i framtidens marknadsföring. Men det är inte det som är paradigmskiftet. Det är bara en effekt av paradigmskiftet.

Den stora förändringen är att makten över kommunikationsmedel har förskjutits från avsänare till mottagare.

Förr fanns ett fåtal fåtal breda kanal för masskommunikation – tidningar, radio och tv – och genom dessa kunde allt möjligt skyfflas.

Ville du eller jag veta något så var vi tvungen att ställa oss i ena änden av en kanal och låta oss översköljas av allt – debatter, nyheter, sport, recensioner. Även sådant som vi inte ville ha – till exempel reklam.

Som konsumenter accepterade vi det eftersom vi inte hade något annat val. Makten låg hos avsändaren.

Men nu kan vi välja. Vi bär omkring på en massa möjligheter – Facebook, Twitter, LinkedIn, Google+, Instagram, Snapchat och så vidare. Makten ligger hos mottagaren.

Det är därför kommunikation måste ske på mottagarens villkor – som Sara Rosengren på Handelshögskolan i Stockholm uttrycker det.

Och mottagarnas villkor är enkelt: Ge mig värde om jag lyssnar på dig.

Det är därför vi kallar den sjunde eran för den värdeinriktade.

Värde kan ges på många sätt. Inte bara med innehåll. I vår bok nämner vi några andra, till exempel engagement marketing, societal marketing, green marketing och cause-related marketing.

Jag tror att Robert och Carla skulle hålla med mig, och hävda att det jag säger ryms inom deras experience, så antagligen är det mest en fråga om semantik.

Pia: Spännande. Vi får säkert anledning att återkomma till boken när du har läst färdigt.

Men nu är det dags att avsluta.

Glöm inte att gå in på www.kntnt.se/utbildning och ta en titt på våra två kurser:

Nästa gång vi håller dem är den 20 april respektive 21 och 22 april.

Thomas: Och ni 699 som inte skickade Pia och mig ett mejl med er feedback på programmet, snälla gör det. Vi värdesätter kontakt med er jättemycket.

Pia: Japp. Vi avslutar som vi har gjort de senaste gångerna med musik. Vad har du hittat denna gång?

Thomas: Jag har hittat ett alternativ rockband från Tulsa i Oklahoma, USA. De heter The Bourgeois och lirar grunge. De är ett riktigt bra indie-band. Soundet påminner lite om Nirvana. Låten vi ska lyssna på heter Perverting The American Dream. Håll till godo.

Musik: All Alone © Ivan Chew (CC BY-NC 3.0)
Musik: Perverting The American Dream © The Bourgeois (CC BY-NC-ND 3.0)

Pia Tegborg

Författare: Pia Tegborg

Pia Tegborg lämnade i mitten av 90-talet Handelshögskolan i Göteborg med en MBA. Hon har sedan dess arbetat med marknadsföring, verksamhetsutveckling och företagsekonomi. Under tolv år var hon anställd på Sveriges Kommunikationsbyråer. Där ledde hon bland annat arbetet med reklamvärldens mest prestigefyllda tävling: Guldägget. Hon var också ekonomichef. Sedan 2013 hjälper hon företagsledningar att utveckla innehållsstrategi och processer för content marketing.

Läs mer av Pia Tegborg

2 Kommentarer

  1. Tomas Johansson den 10 april 2015 kl 11.53

    Hej och tack för en och innehållsrik sajt! Jag är en rätt ny läsare så det är möjligt att ni pratat en del om film inom content marketing. Jag är själv tidigare tv-journalist och jobbar nu med företags filmkommunikation med betoning på content. Det vore kul att höra er laborera lite kring hur ni ser på verktyget film.
    Med vänliga hälsningar
    Tomas Johansson



  2. Pia Tegborg den 13 april 2015 kl 09.29

    Hej Tomas!

    Välkommen till vår sajt. Det var roligt att höra att du uppskattar innehållet. Jag tackar för en utmärkt idé att lyfta film som ett verktyg för content marketing. Det kan exempelvis vara ett bra ämne för en podd. Jag tar tag i detta.

    Vänliga hälsningar
    Pia



leo dolor in ante. ultricies ut libero eleifend
Kntnts nyhesbrev

Kntnts nyhesbrev

Gör som 2200+ kollegor.

Fyll i din epostadress och få ett mejl varje fredag med veckans innehåll.

You have Successfully Subscribed!

Missa inte nästa artikel!

Gör som 2200+ kollegor.

Fyll i din epostadress och få ett mejl varje fredag med veckans innehåll.

You have Successfully Subscribed!

Pin It on Pinterest