Foto: gcoles via iStock.

5 saker som fångar läsare och håller dem kvar till slutet

Dags att skriva ny artikel till webben eller nyhetsbrevet. Du sitter där, framför skärmen som stirrar blank tillbaka, och väntar på att orden ska flöda genom dina fingrar, in i datorns maskineri och upp på den tomma skärmen. Du har gjort det förr och vet att det går. Det krävs bara arbete. Mycket arbete. Men hur vet du att dina vedermödor belönas? Att din text bli läst? Eller rättare sagt, vad kan du göra för att den ska bli läst? Inte bara rubriken. Utan hela texten. Till slutet. Läs vidare så ska jag berätta…

Thomas Barregren
10 februari 2015

Dags att skri­va ny arti­kel till web­ben eller nyhets­bre­vet. Du sit­ter där, fram­för skär­men som stir­rar blank till­ba­ka, och vän­tar på att orden ska flö­da genom dina fing­rar, in i datorns maski­ne­ri och upp på den tom­ma skär­men. Du har gjort det förr och vet att det går. Det krävs bara arbe­te. Mycket arbe­te. Men hur vet du att dina veder­mö­dor belö­nas? Att din text bli läst? Eller rät­ta­re sagt, vad kan du göra för att den ska bli läst? Inte bara rubri­ken. Utan hela tex­ten. Till slu­tet. Läs vida­re så ska jag berät­ta…

Såg du?

Såg du vad jag gjor­de? Jag fång­a­de ditt intres­se och höll dig kvar till hit. Och det kräv­de att jag använ­de samt­li­ga fem saker. Och jag kom­mer använ­da någ­ra av dem om och om igen i tex­ten.

Mitt mål är att hål­la kvar dig ända till slu­tet. Om jag lyc­kas avgör du. Men om jag gör det så lovar jag att avslö­ja de fem saker­na. Men först någ­ra ord om bud­skap.

Budskap och syfte

note-477450-by-gerd-altmann-via-pixabay-cc0-1.0

Budskap är det som din text säger mig som läsa­re. Alla tex­ter säger något. Till och med plad­der, som i värs­ta fall säger dina läsa­re att du inte bryr dig om dem. Hemska tan­ke! Se där­för till att ha ditt bud­skap klart för dig.

Skilj på bud­skap och syf­te. Syftet är vad du vill ska hän­da när läsa­ren har fått ditt bud­skap. Du bör ock­så ha det klart för dig. Men det är inte alls lika vik­tigt. En text utan syf­te kan fort­fa­ran­de vara en bra text. Men en text utan ett genom­tänkt bud­skap är bara skräp.

Mitt bud­skap är de fem saker som fång­ar dina läsa­re och hål­ler dem kvar till slu­tet. Så nog pladd­rat. Till ver­ket.

Rubriken är biljetten till texten

entry-ticket-163575-by-karen-arnold-via-pixabay-cc0-1.0

Den förs­ta saken du mås­te göra är att fånga läsar­na. Och det all­ra förs­ta som möter dem är rubri­ken.

David Ogilvy är en av reklam­histo­ri­ens störs­ta namn. Time kal­la­de honom 1962 för ”the most sought-after wizard in today’s adver­ti­sing indu­stry”. Och än idag lutar många av oss, med­ve­tet eller omed­ve­tet, mot hans insik­ter. En av dem lyder:

The head­li­ne is the ’tic­ket on the meat.’

Ett tri­vi­alt påstå­en­de som vi alla för­står och kan hål­la med om. Men var­för age­rar vi inte där­ef­ter? Rubriken är det abso­lut vik­ti­gas­te vi skri­ver i en text. Vi som är gam­la nog för att fort­fa­ran­de upp­skat­ta en morgon­tid­ning vet att det är rubri­ken som avgör om vi bör­jar läsa förs­ta mening­en efter rubri­ken eller inte. Och vi som är unga nog för att upp­skat­ta ett flö­de, låt vara Facebooks nyhets­flö­de, Feedlys aggre­gar­de RSS-flö­den, Omnis kura­te­ra­de nyhe­ter eller något annat flö­de, vet att det är rubri­ken som avgör om vi bör­jar läsa förs­ta mening­en efter rubri­ken eller inte.

Kort sagt: rubri­ken är bil­jet­ten till res­ten. Det är den som avgör om näs­ta menig blir läst. Och det är förs­ta ste­get på vägen till att hela din text blir läst. Det är där­för du ska använ­da hal­va tiden åt att kom­ma på oli­ka rubri­ker, tes­ta dem och sen väl­ja den som fun­ge­rar bäst. Eller som David Ogilvy sa:

When you have writ­ten your head­li­ne, you have spent eighty cents out of your dol­lar.

Storytelling bär budskapet

När rubri­ken väl har fång­at in läsar­na så åter­står att behål­la dem tills de har till­go­dogjort sig bud­ska­pet. För det behövs den and­ra saken: sto­ry­tel­ling.

Ordet är nära utsli­tet efter många års miss­bruk och felan­vänd­ning av reklam­ma­ka­re och varu­mär­kes­ex­per­ter. Men här bety­der det ing­et annat än den urgam­la kons­ten att fånga läsa­re, åhö­ra­re, tit­ta­re genom att bro­de­ra ut hän­del­ser i ord, ljud och bild. Berättarkonst på svens­ka.

En !Kung Bushman, som ståta med en Calvin Klein hatt, berättar historier vid en sammankomst runt eldskenet i Afrikas Kalahariöknen. Antropologen Polly Wiessner från University of Utah föreslår i en nyligen publicerat studie om bushmän att när eldskenet förlängde dagen för människans förfäder så hjälpte berättelser runt lägerelden att stimulera mänsklig mental, social och kulturell utveckling. Foto: Polly Wiessner.
En !Kung-bush­man berät­tar histo­ri­er vid en sam­man­komst runt elden i Kalahariöknen. Foto: Polly Wiessner.

Och nog är det uråld­rigt. Enligt ny forsk­ning upp­kom berät­tar­kons­ten i sam­band med att män­ni­skan tämj­de elden för 400 000 år sedan. Runt eldens ljus kun­de våra för­fä­der sam­las när nat­ten föll. Det för­läng­de deras vak­na tid. Tid som de använ­de till att berät­ta histo­ri­er för varand­ra.

Det före­slår Polly Wiessner från University of Utah. Hon har levt i 40 år till­sam­mans med och stu­de­rat jäga­re- och sam­lar­fol­ket !Kung i Kalahariöknen i söd­ra Afrika. Hennes stu­di­er visar att 80% av tiden runt lägerel­den ägnas åt berät­tan­de. Berättelserna är ofta kom­plexa och sym­bo­lis­ka, men fär­gas av hän­del­ser under dagen. Om dagens kon­flikt var ett äkten­skaps­pro­blem så kan kväl­lens berät­tel­se hand­la om för­fä­der­nas äkten­skap.

Berättelserna sti­mu­le­rar men­tal, soci­al och kul­tu­rell utveck­ling. Och eftersom det är bra, så har det gyn­nats i det natur­li­ga urva­let.

I sin bok On the Origin of Stories skri­ver Brian Boyd, pro­fes­sor i eng­els­ka vid University of Auckland, att det lig­ger i män­ni­skans natur att berät­ta histo­ri­er, och att det är ett bete­en­de som evo­lu­tio­nen har gyn­nat.

Oxytocin molekyl.
Oxytocin mole­kyl.

Han får stöd av neu­ro­e­ko­no­misk forsk­ning bedri­ven av Paul J. Zak, pro­fes­sor vid Claremont Graduate University in Southern California. Forskning vid hans labb visar att berät­tel­ser kan fri­sät­ta sto­ra hal­ter av hor­mo­net oxy­to­cin, som är avgö­ran­de för upp­rät­tan­det av gemen­skap, par­bild­ning, omvård­nad, och för­må­ga att föl­ja soci­a­la nor­mer.

Men det är inte vil­ka berät­tel­ser som helst som fun­ge­rar. Vid Paul J. Zaks labb har man mätt hal­ten av oxy­to­cin före och efter att för­söks­per­so­ner har tagit del av berät­tel­ser. Det visar sig att berät­tel­ser­na mås­te ha två saker…

Du är hjälten

En hjäl­te är en roll­fi­gur som läsa­ren, åhö­ra­ren eller tit­ta­ren kan iden­ti­fi­e­ra sig med. Och när­va­ro av en hjäl­te är en av de två egen­ska­per­na hos en berät­tel­se som fri­gör oxy­to­cin. Det visar att vi bryr oss om hjäl­ten; att det bidrar till att fång­ar läsa­re och hål­ler dem kvar till slu­tet.

En hjäl­te är natur­lig i fik­tion. Men vem är hjäl­ten när du skri­ver på blog­gen, för nyhets­bre­vet eller i soci­a­la medi­er?

En sak är säker. Det är inte du, ditt före­tag eller era varor och tjäns­ter. Aldrig! Er roll är att stöd­ja och hjäl­pa hjäl­ten. Inte att vara hjäl­ten.

I vis­sa tex­ter ger det sig gans­ka enkelt. Skriver du ett kundca­se är det näs­tan all­tid någon hos kun­den som är hjäl­ten. Möjligtvis någon utan­för, som till exem­pel kun­dens kund om du job­bar med busi­ness-to-busi­ness. Men, som sagt, ald­rig du, ditt före­tag eller era pro­duk­ter.

Men i de fles­ta fall finns ing­en uppen­bar hjäl­te. Det är då du gör din läsa­re till hjäl­te. Precis som jag har gjort med dig. Du är min hjäl­te i den­na text. Det är du som i tex­tens bör­jan ska skri­va en arti­kel. Min roll är att ge dig lite hjälp på vägen genom att berät­ta hur du kan fånga läsa­re och hål­la kvar dem till slu­tet.

Konflikt, hinder och vedermödor

Ingen hjäl­te utan kon­flikt. Konflikten kan vara ett hin­der som ska över­vin­nas, ett pro­blem som ska lösas eller ett mål som ska upp­nås. Det är hjäl­tens kamp och veder­mö­dor att lösa kon­flik­ten som dri­ver berät­tel­sen fram­åt och hål­ler läsar­na kvar.

Om du har en hjäl­te och en kon­flikt och lyc­kas hål­la kvar läsa­ren till­räck­ligt länge så sti­ger hal­ten av oxy­to­cin i blo­det. Det får läsa­ren, lyss­na­ren eller tit­ta­ren att dela hjäl­tens käns­lor. Känslor som fort­sät­ter även efter att hen har slu­tat läsa, lyss­na eller tit­ta. Tänk efter hur du själv kän­ner efter att ha sett en film som berör dig.

war-469503-by-thepixelman-via-pixabay-cc0-1.0

Men hur ska du lyc­kas behål­la publi­kens upp­märk­sam­het? Du mås­te hela tiden öka spän­ning­en i berät­tel­sen. I den här tex­ten gör jag det på två sätt. Det ena är inre cliff­hang­ers. Det är den sista av de fem saker­na som fång­ar läsa­re och hål­ler dem kvar till slu­tet. Det ska jag strax berät­ta mer om. Det and­ra är helt enkelt att intro­du­ce­ra mer och mer pro­blem. Som till exem­pel frå­gan i bör­jan av det­ta styc­ke: ”Men hur ska du lyc­kas behål­la publi­kens upp­märk­sam­het?”

Men natur­ligt­vis kan du inte bara slänga på mer och mer utma­ning­ar för hjäl­ten. Hen mås­te lösa dem ock­så. Det bil­dar en dra­ma­tur­gisk struk­tur.

Genom histo­ri­en har Aristoteles, Gustav Freytag, Joseph Campbell, Syd Field med fle­ra stu­de­rat dra­ma­tur­gis­ka struk­tu­rer. Och även om pre­sen­ta­tio­ner­na har skilt sig åt, så visar de alla på sam­ma grund­läg­gan­de struk­tur.

Freytags pyramid.
Freytags pyra­mid.

Berättelsen bör­jar med en expo­si­tion. En kort intro­duk­tion där hjäl­ten och kon­flik­ten intro­du­ce­ras till­sam­mans med annan nöd­vän­dig infor­ma­tion. Därefter föl­jer en sti­gan­de fas av allt mer och stör­re utma­ning­ar. Till sist kan det inte bli vär­re. Vi har nått kli­max. Då inträf­far en peri­pe­ti – en plöts­lig hän­del­se – som blir berät­tel­sens vänd­punkt. Under den föl­jan­de fal­lan­de fas, som bru­kar gå gans­ka snabbt, löser sig det mesta. Till sist löser den ursprung­li­ga knu­ten upp sig – dénou­e­ment – och berät­tel­sen slu­tar med att hjäl­ten (och där­med läsa­ren, lyss­na­ren eller tit­ta­ren) har till­go­dogjort sig bud­ska­pet.

Gustav Freytag beskrev 1863 den­na struk­tur, som idag kal­las Freytags pyra­mid. Men fak­tum är att den åter­finns både i anti­kens tra­ge­di­er och i dagens fil­mer. Både i klas­sisk kine­sisk dra­ma­tik och i modern stå upp-komik. Den är uni­ver­sell.

Inte kons­tigt, med tan­ke på att det är just den typ av dra­ma­tur­gisk struk­tur som fri­gör oxy­to­cin.

Du kan (och bör) föl­ja sam­ma struk­tur när du skri­ver. Se på den­na text. Första styc­ket är en expo­si­tion. Sen föl­jer en sti­gan­de fas som strax når sitt kli­max. Därefter är det fritt fall till tex­tens dénou­e­ment, där jag sam­man­fat­tar bud­ska­pet.

Nu har vi nått kli­max…

Inre cliffhangers

Du har läst och sett dem många gång­er: cliff­hang­ers. En scen i en film, tv-serie, bok eller arti­kel som inte avslu­tas. Som läm­nar oss und­ran­de. Vad hän­der nu? Det ska­par en öns­kan att se res­ten av fil­men, se näs­ta avsnitt av tv-seri­en, läsa näs­ta kapi­tel, fort­sät­ta läsa arti­keln.

climber-299018-by-aatlas-via-pixabay-cc0-1.0

Arketypen för en cliff­hang­er är, som nam­net anty­der, en scen där hjäl­ten häng­er utför en klip­pa. Ska hen kla­ra sig? Och hur i så fall? ”To be con­ti­nu­ed…”

Sådana cliff­hang­ers, som avslu­tar ett avsnitt i en tv-serie eller ett kapi­tel i en bok, kal­las för extern cliff­hang­er. Det är de mest uppen­ba­ra. Men det finns ock­så inter­na.

Föregående mening är ett exem­pel på en intern cliff­hang­er. ”Med det finns ock­så inter­na.” Det är ett löf­te om att det finns en belö­ning för den som fort­sät­ter att läsa. Belöningen i det­ta fall är att för­stå vad intern cliff­hang­er är för något.

Första styc­ket inne­hål­ler ock­så en intern cliff­hang­er. Hittar du den? Det är inte den sista mening­en: ”Läs vida­re så ska jag berät­ta…” Det är en hand­lingsupp­ma­ning. På sveng­els­ka känd som ”call to action”.

Innan jag berät­tar sva­ret, så ska jag ge ytter­li­ga­re två exem­pel på inre cliff­hang­ers:

  1. Föregående mening. Den utlo­va­de belö­ning­en är att få se två exem­pel på inre cliff­hang­ers.
  2. Föregående styc­ke. Den utlo­va­de belö­ning­en är att få veta vil­ken den inre cliff­hang­ern i förs­ta styc­ket är.

Om du fun­de­rar på de exem­pel jag har givit så här långt på inre cliff­hang­ers, så inser du att det är själ­va löf­tet om belö­ning som är cliff­hang­ern. Löftet kan vara utta­lat eller out­ta­lat. Vilket spe­lar ing­en roll. Det är det upp­lev­da löf­tet som är cliff­hang­ern.

I förs­ta styc­ket lovar jag att berät­ta vad du ska göra för att få din text läst. Det är en inre cliff­hang­ern.

Du använ­der säkert inre cliff­hang­ers redan i dit skri­van­de. Men genom att bli med­ve­ten om tek­ni­ken an du använ­da den för att hela tiden dri­va läsa­ren fram­åt. Låt mig ge någ­ra ytter­li­ga­re exem­pel:

  1. Rubriken är en inre cliff­hang­er: 5 saker som fång­ar läsa­re och hål­ler dem kvar till slu­tet”.
  2. Den oav­slu­ta­de mening­en i det and­ra styc­ket är en cliff­hang­er: ”Men först…”
  3. Och sista mening­en före den­na upp­räk­ning är en inre cliff­hang­er: ”Låt mig ge någ­ra ytter­li­ga­re exem­pel”.

Det finns fler i tex­ten. Gå gär­na till­ba­ka och för­sök iden­ti­fi­e­ra alla inre cliff­hang­ers.

Sammanfattning

Gratulerar! Du har nu lärt dig fem saker som fång­ar läsa­re och hål­ler dem kvar till slu­tet.

Den förs­ta var att hit­ta en rubrik som fång­ar läsa­ren och dri­ver hen vida­re till näs­ta mening. De tre föl­jan­de hand­la­de om att berät­ta en histo­ria i vil­ken det finns en hjäl­te som ställs inför utma­ning­ar. Och den sista saken var tek­ni­ken att ska­pa inre cliff­hang­ers, så att läsa­ren inte kan slu­ta läsa.

Om du tit­tar till­ba­ka på den­na text så ser du att jag har använt dem alla. Rubriken sög in dig i tex­ten. Och redan i det förs­ta styc­ket bör­jar jag en berät­tel­se i vil­ken du är hjäl­ten, och din utma­ning är att skri­va en text som blir läst till slu­tet. Stycket avslu­tas med en inre cliff­hang­er.

Förutom de fem saker­na har jag ock­så berört beho­vet av att ha ett bud­skap, och vik­ten av dénou­e­ment som sam­man­fat­tar bud­ska­pet. Och som du för­står har jag pre­cis leve­re­rat det. 🙂

Dessutom använ­de jag ytter­li­ga­re en sak, som jag inte har berört. Jag har ”pinat” dig. I en sådan här lång och vind­la­de text är det vik­tigt att regel­bun­det påmin­na läsa­ren om vad den egent­li­gen hand­lar om. Det har jag gjort genom att upp­re­pa vari­a­tio­ner av rubri­ken: 5 saker som fång­ar läsa­re och hål­ler dem kvar till slu­tet. Gå till­ba­ka och kol­la om du inte tror mig. Den ame­ri­kans­ka film­ma­nus­gu­run Syd Field kal­la­de det för att ”pina” (pinch).

Till sist, som sig bör, en hand­lingsupp­ma­ning: Om du gil­lar arti­keln så blir jag jät­te­glad om du delar den på Facebook, Twitter, LinkedIn eller Google+ eller län­kar till den på din blogg. Stort tack!

Dela artikeln om du gillade den!

Förslag på mer läsning

Ursäkta röran. Vi har byggt om.

För ovan­lig­he­tens skull pra­tar vi om oss själ­va. Vi vill berät­ta att vi från och med nu är en con­tent­by­rå som gör con­tent. Men vi gör det på ett annorlun­da sätt än and­ra con­tent­by­rå­er. Vi har ock­så en ny digi­tal platt­form som ska slå Hubspot på fing­rar­na. Och vi har gjort lego av vårt stra­te­gi-erbju­dan­de. Dessutom har vi en mas­sa nya med­ar­be­ta­re, och söker ännu fler. I den­na krö­ni­ka berät­tar Thomas Barregren om allt det­ta och lite till.

Läs artikel »

Därför ska du ha egen plattform

Det är fres­tan­de att använ­da LinkedIn, Facebook eller någon annan platt­form som din mål­grupp redan använ­der. Med deras annons­lös­ning­ar (”spons­ra­de inlägg”) kan du snabbt nå ut till din mål­grupp. Dessutom är de lät­ta att använ­da. Men det finns pro­blem. Du läg­ger din fram­gång som mark­nads­fö­ra­re och säl­ja­re i hän­der­na på bolag som han en annan agen­da än ditt bäs­ta. Du kon­trol­le­rar inte vem som ser vad och när. Du har inte till­gång till de vär­de­ful­la digi­ta­la fot­spår som din mål­grupp läm­nar efter sig. Därför behö­ver du en egen platt­form.

Läs artikel »

Därför jobbar vi annorlunda

Vi job­bar på ett annorlun­da sätt. Våra kon­sul­ter arbe­tar i ditt team (eller är ditt team) och har sam­ti­digt full upp­back­ning vad gäl­ler kom­pe­tens och resur­ser från våra kon­sul­ter som job­bar “back office”. Men var­för job­bar vi på det sät­tet?

Läs artikel »

Är du redo för robottexterna?

Content och mar­ke­ting – båda delar­na behövs. Men vad hän­der när robo­tar tar över text­pro­duk­tio­nen med fokus på det sist­nämn­da? Med de rät­ta nyc­kelor­den och rubri­ker­na som slår. Finns det fort­fa­ran­de en plats för den enga­ge­ran­de och per­son­li­ga berät­tel­sen? Om det­ta hand­lar Lars Wirténs krö­ni­ka.

Läs artikel »

Varning för gratis wifi när du jobbar på distans

Du vet nog redan att det kan fin­nas säker­hets­hål när du job­bar på distans i öpp­na nät­verk. Men stop­par det dig att mej­la kun­den kam­panj­re­sul­ta­tet eller knap­pa in kre­dit­kor­tets siff­ror via café­ets gra­tisupp­kopp­ling? Det bor­de det! Risken finns näm­li­gen att du ger obe­hö­ri­ga till­gång till din infor­ma­tion. Martin Modigh Karlsson beskri­ver faror­na och ger dig sva­ren på var­för gra­tis (nät­verk) inte all­tid är gott – och där­för bör använ­das med stor för­sik­tig­het – samt tip­sar om tre saker du kan göra för att höja säker­he­ten. 

Läs artikel »

Rätten att bli glömd i digitala miljöer

Ett år har pas­se­rat sedan GDPR träd­de i kraft. Fortfarande brot­tas många före­tag med de prak­tis­ka och de juri­dis­ka tillämp­nings­frå­gor­na. Ett pro­blem av det först­nämn­da sla­get är hur före­tag som behand­lar per­son­upp­gif­ter rade­rar des­sa i sina IT-system? Enligt data­skydds­för­ord­ning­en ska man byg­ga upp sina system så att kra­ven i lag­stift­ning­en upp­fylls – men vad inne­bär det? Och går det över­hu­vud­ta­get att rade­ra upp­gif­ter­na på ett sätt som inne­bär att de ald­rig kan åter­ska­pas?

Läs om indi­vi­dens ”rätt att bli glömd” och före­ta­gets skyl­dig­het att rade­ra per­son­upp­gif­ter i dagens krö­ni­ka skri­ven av Jeanette Jönsson, biträ­dan­de jurist på Wistrand Advokatbyrå.

Läs artikel »

Elva tips som får din intervju att lyfta

Att få till en bra inter­vju hand­lar om väl­digt myc­ket mer än att bara stäl­la frå­gor och anteck­na. Låt Lars Wirtén gui­da dig längs vägen – steg för steg till ett garan­te­rat lyc­kat resul­tat! 

Läs artikel »

Kommunicera effektivare i samband med mässor

Mässorna är stor­slag­na, moder­na hub­bar för kom­mu­ni­ka­tion både digi­talt och IRL. Biljetter scan­nas och rivs, sto­ra bild­skär­mar pum­par ut sitt bud­skap. Samtal förs mel­lan poten­ti­el­la affärs­kon­tak­ter. Men tar du till­va­ra på alla kom­mu­ni­ka­tions­möj­lig­he­ter? Martin Karlsson Modigh gui­dar dig genom för­be­re­del­ser­na, vad du bör tän­ka på under mäs­san och vad du kan göra efteråt.

Läs artikel »

Nytt EU-direktiv ställer tuffare krav på marknadsföring online

EU sat­sar sto­ra resur­ser på att för­bätt­ra de juri­dis­ka spel­reg­ler­na i EUs digi­ta­la mil­jö. Inte minst vad gäl­ler den kon­su­ment­skyd­dan­de lag­stift­ning­en. Större krav på e-mark­nads­plat­ser och en utö­kad ång­er­rätt är bara någ­ra exem­pel på det­ta och sank­tio­ner­na vid över­trä­del­se kan svi­da ordent­ligt. Som mark­nads­fö­ra­re mås­te du veta vad som gäl­ler. Läs dagens arti­kel för­fat­tad av Erik Ullberg och Gunilla Karlsson på Wistrand Advokatbyrå.

Läs artikel »

En publicist söker sin prenumerant

Har ditt före­tag en blogg? Finns ni på Facebook? Har ni ett nyhets­flö­de på hem­si­dan? Grattis, då är ni i själ­va ver­ket även pub­li­cis­ter. Och då kan det vara bra att ha koll på vad det inne­bär. Läs mer om det­ta i dagens arti­kel  sig­ne­rad Lars Wirtén.

Läs artikel »
elit. ipsum quis, efficitur. felis ut risus. id dictum

Missa inte nästa artikel!

Missa inte nästa artikel! Fyll i din mejladress och få ett mejl med de senaste artiklarna.

Dina personuppgifter hanteras enligt vår integritetspolicy.

Pin It on Pinterest