Jag är naiv. Hjälp eller hurra? Kntnt Peptalk 6

Naiv. Bra eller dåligt? En förutsättning för att utvecklas eller ett omoget och onödigt förhållningssätt? Vad betyder egentligen ordet? Och vad får det för konsekvenser om det nu visar sig att jag går omkring och är naiv? Häng gärna med mig in i tankarna.

Jag är tydligen naiv. Jo, jag har nog haft det på känn men sen är det också två av varandra helt oberoende vänner som sagt det till mig. ”Du är naiv.”

Den ene sa det i kontexten av att vara något dåligt. Tror jag. Den andra tyckte det var en fantastisk egenskap. Och själv vet jag inte riktigt vad jag ska tycka.

Eller förresten, jag vet egentligen vad jag tycker om ordet. Men jag behöver pröva mina tankar med dig. Naiv. Är det bra eller dåligt?

Naiv. Bra eller dåligt?

”Sverige har nog varit för naiva” sa statsministern när han pratade om att Sverige aldrig får bli en fristad för terrorister. Här är det definitivt något dåligt.

Mitt i mina funderingar kring det här ordet, om vad det egentligen innebär att vara naiv, så dök det upp en krönika i Göteborgs-Posten. Emanuel Karlsten tog upp exakt det här som jag själv börjat fundera på.

Och han ansåg att ordet naiv var ett av svenskans allra vackraste ord, ett av demokratins dyrbaraste ord. Slår du upp det i Svenska Akademiens ordbok följs ordet av definitionerna naturlig, okonstlad, otvungen, uppriktig.

Att tro på något. Trots att det ännu inte hänt.

Man får givetvis tycka olika, men i mina öron låter det som ett väldigt positivt och viktigt ord.

Att vara naiv.

Kan det vara att våga tro på det man ännu inte sett. Att våga trots en blockerande cynism. Att ge sig hän utan att på förhand veta vart den stunden ska ta vägen.

Låter det inte lite som typbeskrivning av en entreprenör?

Om min tes kring hur det är att vara naiv stämmer, så borde det vara en otroligt viktig egenskap hos någon som tänker satsa fullt ut på något som ingen annan tidigare gjort. Utan facit. Utan varken hängslen eller livrem. Egentligen utan den blekaste aning om vad man ger sig in på. Fast med en väldigt tydlig målbild och en stark känsla av att det här: Det kommer spela roll.

Verklighets-check med superentreprenören.

Så jag tog ett snack med Per Lanevik. Ni vet han som grundade Sun Fleet där medlemmarna har sett till att ha tillgång till bil precis när de behöver. Och då får de nyservade, välstädade bilar, som sällan är mer än ett och ett halvt år gamla och där drivmedel ingår i medlemspriset. En ganska bra grej, låter det som.

Han borde ju veta, tänker jag. Särskit eftersom han ofta träffar unga entreprenörer och föreläser om hur man behöver tänka för att lyckas med sin dröm.

Per säger: ”Hade jag vetat från början hur jobbigt det skulle bli – med att starta upp Sun Fleet – skulle jag aldrig gjort det. Det är ju naivt om något! Men när man väl lyckas då kommer klapparna på axeln om att ’vad bra att du vågade!’”.

”Jag är glad att jag gjorde det. Men jag skulle aldrig göra om det.”

Det där har man ju hört förr. Så säger hur många som helst som startat eget eller haft en ganska galen idé som man gett sig den på att genomföra.

Naivitet handlar om att inte veta. Det är lite som att jämföra med ordet ’nyfiken’ vars ursprung kommer från ”att vara för-veten” som jag lärde mig av Fredrik Lindström under ännu en tågresa via På Spåret häromkvällen.

Du vet inte. Men du agerar ändå. Du tror oförställt. Och kanske har du faktiskt en aning om hur det kan bli. Men veta exakt; det kan du inte. Inte än.

Faran med att vara för duktig på att kalkylera.

Och det här kan bli ett problem, säger Per och börjar prata om masterstudenterna på entreprenörprogrammet. De är tydligen så skickliga på att beräkna och analysera risker att de redan från början ser att det kommer saknas säg tvåhundratusen någon gång mitt under projektets gång. Så de avfärdar idén och ger upp tanken redan vid ritbordet.

Jag hade ju bara sett till att ordna fram tvåhundratusen om de plötsligt saknades. På så sätt kan det faktiskt bli ett hinder att veta för mycket redan från start, säger Per.

Han nämner också att om någon hade hejdat honom tidigt i uppstartsskedet och frågat om hur han tänker sig år ett och sedan år två, då hade han gett upp. Ibland måste man bara ge sig ut och springa, helt enkelt.

Oblygt frispråkig och sen är allting bra?

Så okej. Vi leker med tanken att det är positivt att vara naiv. Att det beteendet sätter igång små och stora idéer, gör att man vågar ge sig hän, att man vågar fråga någon om hjälp, att man lite som pojken i Kejsarens nya kläder vågar ställa väldigt uppriktiga frågor till de som sitter högst upp.

Blir allt bara bra då?

Du hör förmodligen mitt svar på min egen fråga.

Nej. Det är inte riktigt så enkelt. Visst, jag vill fortfarande tro att det är något viktigt och värt att värna att vara naiv. Men det räcker inte så.

Kombinera. Transformera. Dominera?

När jag och SunFleet-Per fortsätter grotta ner oss i ämnet, så kommer vi fram till att naivitet är särskilt bra om den kombineras med andra egenskaper. När entreprenören väl är igång med sitt drömprojekt måste naiviteten transformeras till något annat. Den första drivkraften måste övergå till någon för ändamålet nu ännu viktigare egenskap: Tålamod. Affärssinne. Analyserande. Nätverkande. Projektledning. Ledarskap. Kunna motivera. Kunna finansiera. Kunna kommunicera. Och förmodligen mycket, mycket mer än så.

Rymden och naiviteten.

Naiviteten är som startmotorerna på rymdskeppen. De är helt avgörande för att man ska kunna lämna plattan och lyfta mot höjderna. Men sen. Sen måste det finnas andra drivmedel, andra styrsystem som tar vid.

Du kan inte fortsätta att enbart vara naiv. Det är nog DET som grejen. Det måste till en slags stafett. Först börjar den naiva, sen tar utvecklaren över, projektledaren, ekonomen och så vidare.

Som det mesta här i världen behövs en mångfald av människor. För jag tror inte det finns någon som fullt ut behärskar alla egenskaper som krävs. Vi behöver olika. Vi måste få vara olika. Vi måste fatta att det inte blir bäst om alla är exakt som jag. Sorry.

Lika barn leka bäst?

Här har vi ett delikat problem. För hur ser egentligen fördelningen ut i styrelserummen? Finns där plats för en naiv människa som vågar slänga in vilda tankar och högtflygande idéer? Någon som faktiskt har till uppgift att röra om i grytan? Någon som får analytikern att tänka på ett annat sätt? Någon som kan trigga VD’n att våga ett annat grepp?

Jag kollade på nätet och hittade en kartläggning över homogeniteten i svenska börsbolagsstyrelser, gjord av AllBright och baserad på data som insamlades sommaren 2013. Första meningen i hela rapporten är inte direkt upplyftande. Jag citerar: ”Svenska börsbolag har styrelser som är kopior av vd:n, oavsett om de är kvinnor eller män.”

Aj då. Inte så värst mycket till mångfald här, inte. Trots att Svenskt näringsliv tagit fram Svensk kod för bolagsstyrning.

Förändringen måste börja i styrelserummen.

Jag fortsätter läsa att den absolut vanligaste utbildningsinriktningen är ekonomi, därefter ingenjör. Tillsammans fyller dessa tre fjärdedelar av styrelserummen i svenska börsbolag. Resten består av människor med bakgrund inom humaniora, juridik och hälsa-sjukvård. Personer med medicinsk bakgrund sitter samtliga i läkemedelsbolag och medicinsktekniska företag.

Det innebär att börsbolagen inte följer kodens krav om mångfald och bredd vad gäller kompetensen hos styrelseledarmöterna.

Jag kan förstå att det viktigt att känna sig trygg i en styrelse. Att man kan lita på dem runt omkring sig. Att man är övertygad om att alla runt bordet vill företagets allra bästa och att allt som sägs och görs i rummet jobbar för det resultatet.

Men för den skull måste man väl inte vara kopior av varandra?

Spring eller bli omsprungen.

Hotet mot ett företag kommer sällan från den egna branschen, skanderar förståsigpåare friskt och frekvent. Nej, hotet kommer utifrån. Från tidigare okända aktörer som identifierat nya behov, nya trender, nya affärsmodeller. Über, AirBnb, Spotify.

Är det verkligen en så god idé att låta en styrelse vara stöpt i exakt samma form? Jag får inte ihop det.

Varför har vi så sjukt svårt för att ta tillvara på varandras olikheter?

Kan det vara så att vi har lättare att tro på något som vi tror vi förstår, än att tro på något som vi vet att vi inte förstår?

Jag tar det en gång till, för jag tycker det är en viktig insikt:

Vi har lättare att tro på något vi tror vi förstår, än att tro på något som vi vet att vi inte förstår.

Jag tror att den som är naiv inte lika ofta censurerar sig själv. Att människor som uppfattas som naiva har lättare att släppa på sitt kontrollbehov och är mindre rädda för vad folk ska säga om dem.

Som barnet.

Naivitet – en fråga om inställning.

Det finns en dimension till av begreppet naiv. Och den tar också Emanuel Karlsten upp. Att tillåta känslor, omfamna världen med kärlek istället för skepsis.

Att inte utgå från att något är sämre snarare än bättre.

Kanske är det just det naivitet handlar om. Att ha en inställning att vilja se det goda. Att vilja tro gott om andra. Att vilja tro att det omöjliga faktiskt kan gå.

Så om vi backar bandet med statsministern så behöver det inte vara så galet att vi varit naiva och trott gott om människor. Vi borde bara kombinerat vår naivitet med lite fler egenskaper: Någon som också kan ifrågasätta; analysera och som har djupa kunskaper inom – i det här fallet – underrättelseinformation.

För naiv, det tänker jag fortsätta vara. Och med stor stolthet.

Tack för nu.

Läs eller hör Gabriellas alla krönikor!

Gabriella Myrén

Författare: Gabriella Myrén

Gabriella Myrén är copywriter med förflutet på Forsman & Bodenfors, Mecka och Sunny Side Up; som också har provat på den andra sidan hos bland andra NCC, och undervisat vid Göteborgs Universitet. Idag driver hon den egna byrån MYRENMYREN. Här sammanför hon alla sina kompetenser som pedagog, reklamkreatör, skribent och musiker. Hållbarhetsfrågorna ligger henne varmt om hjärtat och hon drivs av övertygelsen att konkurrenskraften hos företag till stor del avgörs av dess förmåga att kommunicera – såväl inåt som utåt i organisationen.

Läs mer av Gabriella Myrén

4 Kommentarer

  1. Veronica den 8 januari 2016 kl 14.16

    Hej ville bara kommentera ordet ”naiv” för mig är det inte ett positivt laddat ord. Skrämmer mig att en statsminister uttrycker sig på detta sätt då jag tolkar ordet såhär:
    Naiv – barnslig, godtrogen, troskyldig, blåögd, aningslös, omogen; enfaldig, lättlurad, lättrogen, dum, korkad; okonstlad, okomplicerad, naturlig, primitiv.

    ups’ så det blev… jag var nog lite naiv. Inget jag vill höra som ursäkt från någon i ledande position.

    ville bara dela med mig av mina tankar. Tackar annars för ett alltid lika intressant innehåll.
    mvh//Veronica 🙂



  2. Gabriella Myrén den 8 januari 2016 kl 16.37

    Hej Veronica!
    Tack för att du också delar med dig av dina tankar.

    Jag kan absolut hålla med dig om man tolkar ordet naiv som godtrogen, blåögd, omogen, enfaldig, lättlurad etc. Det är verkligen inga egenskaper som man vill se hos en som ska leda ett land.
    När jag dök ner i ordet och läste att det ursprungligen betyder ’födelse’ och att det i ordlistan förklaras som naturlig, okonstlad, otvungen och uppriktig så blev en del av ordets betydelse väldigt intressant och i mina ögon också positivt. Utifrån den tolkningen ville jag utmana ordets betydelse och ändå belysa vikten av att använda sig av startkraften som jag upplever finns i något som är okonstlat och uppriktigt. Men precis som jag tar upp tror jag också det är viktigt att man kombinerar ett (positivt) naivt sinnelag med fler egenskaper om man vill ta sig an nya utmaningar.

    Kul att du läser och kommenterar.
    Allt gott!

    Gabriella



  3. Martin den 19 januari 2016 kl 11.11

    Jag brukar också använda det som en positiv egenskap i dessa sammanhang. Min uppfattning är att i ett gott entreprenörskap måste finnas ett visst mått av naivitet, på så vis att man kan/vågar kasta sig ut utan att ha alla svar. Att (våga) se till möjligheterna och inte kalkylera ihjäl alla förslag och alternativ.
    Balans är bra, men ska man hårddra det så har jag nog mött fler framgångsrika (och spännande) personer som inte kan räkna än de med en alltför stark analytisk ådra…



  4. Gabriella Myrén den 19 januari 2016 kl 20.29

    Hej Martin!
    Kul att du hör av dig och kommenterar.
    Intressant att du har större erfarenhet av framgångsrika människor som inte kan räkna… Man ska nog inte underskatta drivkraften hos dem som har förmågan att ge sig hän. Men det behövs även människor som kan analysera och räkna. Tur att vi människor är olika!

    Stort tack för att du hörde av dig. Fortsätt gärna tycka till.
    Glada hälsningar,
    Gabriella



non eget eleifend ut risus ultricies efficitur. dolor. facilisis
Kntnts nyhesbrev

Kntnts nyhesbrev

Gör som 2200+ kollegor.

Fyll i din epostadress och få ett mejl varje fredag med veckans innehåll.

You have Successfully Subscribed!

Missa inte nästa artikel!

Gör som 2200+ kollegor.

Fyll i din epostadress och få ett mejl varje fredag med veckans innehåll.

You have Successfully Subscribed!

Pin It on Pinterest