Jag är naiv. Hjälp eller hurra?

Naiv. Bra eller dåligt? En förutsättning för att utvecklas eller ett omoget och onödigt förhållningssätt? Vad betyder egentligen ordet? Och vad får det för konsekvenser om det nu visar sig att jag går omkring och är naiv? Häng gärna med mig in i tankarna.

Gabriella Myrén
7 januari 2016

Hör Gabriella läsa sin krö­ni­ka eller läs den själv.

Jag är tyd­li­gen naiv. Jo, jag har nog haft det på känn men sen är det ock­så två av varand­ra helt obe­ro­en­de vän­ner som sagt det till mig. ”Du är naiv.”

Den ene sa det i kon­tex­ten av att vara något dåligt. Tror jag. Den and­ra tyck­te det var en fan­tas­tisk egen­skap. Och själv vet jag inte rik­tigt vad jag ska tyc­ka.

Eller för­res­ten, jag vet egent­li­gen vad jag tyc­ker om ordet. Men jag behö­ver prö­va mina tan­kar med dig. Naiv. Är det bra eller dåligt?

Naiv. Bra eller dåligt?

”Sverige har nog varit för nai­va” sa stats­mi­nis­tern när han pra­ta­de om att Sverige ald­rig får bli en fristad för ter­ro­ris­ter. Här är det defi­ni­tivt något dåligt.

Mitt i mina fun­de­ring­ar kring det här ordet, om vad det egent­li­gen inne­bär att vara naiv, så dök det upp en krö­ni­ka i Göteborgs-Posten. Emanuel Karlsten tog upp exakt det här som jag själv bör­jat fun­de­ra på.

Och han ansåg att ordet naiv var ett av svens­kans all­ra vack­ras­te ord, ett av demo­kra­tins dyr­ba­ras­te ord. Slår du upp det i Svenska Akademiens ord­bok följs ordet av defi­ni­tio­ner­na natur­lig, okonst­lad, otvung­en, upp­rik­tig.

Att tro på något. Trots att det ännu inte hänt.

Man får givet­vis tyc­ka oli­ka, men i mina öron låter det som ett väl­digt posi­tivt och vik­tigt ord.

Att vara naiv.

Kan det vara att våga tro på det man ännu inte sett. Att våga trots en bloc­ke­ran­de cynism. Att ge sig hän utan att på för­hand veta vart den stun­den ska ta vägen.

Låter det inte lite som typ­be­skriv­ning av en ent­re­pre­nör?

Om min tes kring hur det är att vara naiv stäm­mer, så bor­de det vara en otro­ligt vik­tig egen­skap hos någon som tän­ker sat­sa fullt ut på något som ing­en annan tidi­ga­re gjort. Utan facit. Utan var­ken hängs­len eller liv­rem. Egentligen utan den ble­kas­te aning om vad man ger sig in på. Fast med en väl­digt tyd­lig mål­bild och en stark käns­la av att det här: Det kom­mer spe­la roll.

Verklighets-check med superentreprenören.

Så jag tog ett snack med Per Lanevik. Ni vet han som grun­da­de Sun Fleet där med­lem­mar­na har sett till att ha till­gång till bil pre­cis när de behö­ver. Och då får de nyser­va­de, väl­stä­da­de bilar, som säl­lan är mer än ett och ett halvt år gam­la och där driv­me­del ingår i med­lems­pri­set. En gans­ka bra grej, låter det som.

Han bor­de ju veta, tän­ker jag. Särskit eftersom han ofta träf­far unga ent­re­pre­nö­rer och före­lä­ser om hur man behö­ver tän­ka för att lyc­kas med sin dröm.

Per säger: ”Hade jag vetat från bör­jan hur job­bigt det skul­le bli – med att star­ta upp Sun Fleet – skul­le jag ald­rig gjort det. Det är ju naivt om något! Men när man väl lyc­kas då kom­mer klap­par­na på axeln om att ’vad bra att du våga­de!’”.

”Jag är glad att jag gjorde det. Men jag skulle aldrig göra om det.”

Det där har man ju hört förr. Så säger hur många som helst som star­tat eget eller haft en gans­ka galen idé som man gett sig den på att genom­fö­ra.

Naivitet hand­lar om att inte veta. Det är lite som att jäm­fö­ra med ordet ’nyfi­ken’ vars ursprung kom­mer från ”att vara för-veten” som jag lär­de mig av Fredrik Lindström under ännu en tågre­sa via På Spåret härom­kväl­len.

Du vet inte. Men du age­rar ändå. Du tror oför­ställt. Och kanske har du fak­tiskt en aning om hur det kan bli. Men veta exakt; det kan du inte. Inte än.

Faran med att vara för duktig på att kalkylera.

Och det här kan bli ett pro­blem, säger Per och bör­jar pra­ta om mas­ter­stu­den­ter­na på ent­re­pre­nör­pro­gram­met. De är tyd­li­gen så skick­li­ga på att beräk­na och ana­ly­se­ra ris­ker att de redan från bör­jan ser att det kom­mer sak­nas säg två­hund­ra­tu­sen någon gång mitt under pro­jek­tets gång. Så de avfär­dar idén och ger upp tan­ken redan vid rit­bor­det.

Jag hade ju bara sett till att ord­na fram två­hund­ra­tu­sen om de plöts­ligt sak­na­des. På så sätt kan det fak­tiskt bli ett hin­der att veta för myc­ket redan från start, säger Per.

Han näm­ner ock­så att om någon hade hej­dat honom tidigt i upp­starts­ske­det och frå­gat om hur han tän­ker sig år ett och sedan år två, då hade han gett upp. Ibland mås­te man bara ge sig ut och springa, helt enkelt.

Oblygt frispråkig och sen är allting bra?

Så okej. Vi leker med tan­ken att det är posi­tivt att vara naiv. Att det bete­en­det sät­ter igång små och sto­ra idéer, gör att man vågar ge sig hän, att man vågar frå­ga någon om hjälp, att man lite som poj­ken i Kejsarens nya klä­der vågar stäl­la väl­digt upp­rik­ti­ga frå­gor till de som sit­ter högst upp.

Blir allt bara bra då?

Du hör för­mod­li­gen mitt svar på min egen frå­ga.

Nej. Det är inte rik­tigt så enkelt. Visst, jag vill fort­fa­ran­de tro att det är något vik­tigt och värt att vär­na att vara naiv. Men det räc­ker inte så.

Kombinera. Transformera. Dominera?

När jag och SunFleet-Per fort­sät­ter grot­ta ner oss i ämnet, så kom­mer vi fram till att nai­vi­tet är sär­skilt bra om den kom­bi­ne­ras med and­ra egen­ska­per. När ent­re­pre­nö­ren väl är igång med sitt dröm­pro­jekt mås­te nai­vi­te­ten trans­for­me­ras till något annat. Den förs­ta driv­kraf­ten mås­te över­gå till någon för ända­må­let nu ännu vik­ti­ga­re egen­skap: Tålamod. Affärssinne. Analyserande. Nätverkande. Projektledning. Ledarskap. Kunna moti­ve­ra. Kunna finan­si­e­ra. Kunna kom­mu­ni­ce­ra. Och för­mod­li­gen myc­ket, myc­ket mer än så.

Rymden och naiviteten.

Naiviteten är som start­mo­to­rer­na på rymd­skep­pen. De är helt avgö­ran­de för att man ska kun­na läm­na plat­tan och lyf­ta mot höj­der­na. Men sen. Sen mås­te det fin­nas and­ra driv­me­del, and­ra styr­sy­stem som tar vid.

Du kan inte fort­sät­ta att enbart vara naiv. Det är nog DET som gre­jen. Det mås­te till en slags sta­fett. Först bör­jar den nai­va, sen tar utveck­la­ren över, pro­jekt­le­da­ren, eko­no­men och så vida­re.

Som det mesta här i värl­den behövs en mång­fald av män­ni­skor. För jag tror inte det finns någon som fullt ut behärs­kar alla egen­ska­per som krävs. Vi behö­ver oli­ka. Vi mås­te få vara oli­ka. Vi mås­te fat­ta att det inte blir bäst om alla är exakt som jag. Sorry.

Lika barn leka bäst?

Här har vi ett deli­kat pro­blem. För hur ser egent­li­gen för­del­ning­en ut i sty­rel­se­rum­men? Finns där plats för en naiv män­ni­ska som vågar slänga in vil­da tan­kar och högt­fly­gan­de idéer? Någon som fak­tiskt har till upp­gift att röra om i gry­tan? Någon som får ana­ly­ti­kern att tän­ka på ett annat sätt? Någon som kan trig­ga VD’n att våga ett annat grepp?

Jag kol­la­de på nätet och hit­ta­de en kart­lägg­ning över homo­ge­ni­te­ten i svens­ka börs­bo­lags­sty­rel­ser, gjord av AllBright och base­rad på data som insam­la­des som­ma­ren 2013. Första mening­en i hela rap­por­ten är inte direkt upp­lyf­tan­de. Jag cite­rar: ”Svenska börs­bo­lag har sty­rel­ser som är kopi­or av vd:n, oav­sett om de är kvin­nor eller män.”

Aj då. Inte så värst myc­ket till mång­fald här, inte. Trots att Svenskt närings­liv tagit fram Svensk kod för bolags­styr­ning.

Förändringen måste börja i styrelserummen.

Jag fort­sät­ter läsa att den abso­lut van­li­gas­te utbild­nings­in­rikt­ning­en är eko­no­mi, där­ef­ter ingen­jör. Tillsammans fyl­ler des­sa tre fjär­de­de­lar av sty­rel­se­rum­men i svens­ka börs­bo­lag. Resten består av män­ni­skor med bak­grund inom huma­nio­ra, juri­dik och häl­sa-sjuk­vård. Personer med medi­cinsk bak­grund sit­ter samt­li­ga i läke­me­dels­bo­lag och medi­cinsk­tek­nis­ka före­tag.

Det inne­bär att börs­bo­la­gen inte föl­jer kodens krav om mång­fald och bredd vad gäl­ler kom­pe­ten­sen hos sty­rel­se­le­dar­mö­ter­na.

Jag kan för­stå att det vik­tigt att kän­na sig trygg i en sty­rel­se. Att man kan lita på dem runt omkring sig. Att man är över­ty­gad om att alla runt bor­det vill före­ta­gets all­ra bäs­ta och att allt som sägs och görs i rum­met job­bar för det resul­ta­tet.

Men för den skull mås­te man väl inte vara kopi­or av varand­ra?

Spring eller bli omsprungen.

Hotet mot ett före­tag kom­mer säl­lan från den egna bran­schen, skan­de­rar för­stå­sig­på­a­re friskt och fre­kvent. Nej, hotet kom­mer uti­från. Från tidi­ga­re okän­da aktö­rer som iden­ti­fi­e­rat nya behov, nya tren­der, nya affärsmo­del­ler. Über, AirBnb, Spotify.

Är det verk­li­gen en så god idé att låta en sty­rel­se vara stöpt i exakt sam­ma form? Jag får inte ihop det.

Varför har vi så sjukt svårt för att ta till­va­ra på varand­ras olik­he­ter?

Kan det vara så att vi har lät­ta­re att tro på något som vi tror vi för­står, än att tro på något som vi vet att vi inte för­står?

Jag tar det en gång till, för jag tyc­ker det är en vik­tig insikt:

Vi har lät­ta­re att tro på något vi tror vi för­står, än att tro på något som vi vet att vi inte för­står.

Jag tror att den som är naiv inte lika ofta cen­su­re­rar sig själv. Att män­ni­skor som upp­fat­tas som nai­va har lät­ta­re att släp­pa på sitt kon­troll­be­hov och är mind­re räd­da för vad folk ska säga om dem.

Som bar­net.

Naivitet – en fråga om inställning.

Det finns en dimen­sion till av begrep­pet naiv. Och den tar ock­så Emanuel Karlsten upp. Att tillå­ta käns­lor, omfam­na värl­den med kär­lek istäl­let för skep­sis.

Att inte utgå från att något är säm­re sna­ra­re än bätt­re.

Kanske är det just det nai­vi­tet hand­lar om. Att ha en inställ­ning att vil­ja se det goda. Att vil­ja tro gott om and­ra. Att vil­ja tro att det omöj­li­ga fak­tiskt kan gå.

Så om vi bac­kar ban­det med stats­mi­nis­tern så behö­ver det inte vara så galet att vi varit nai­va och trott gott om män­ni­skor. Vi bor­de bara kom­bi­ne­rat vår nai­vi­tet med lite fler egen­ska­per: Någon som ock­så kan ifrå­ga­sät­ta; ana­ly­se­ra och som har dju­pa kun­ska­per inom – i det här fal­let – under­rät­tel­se­in­for­ma­tion.

För naiv, det tän­ker jag fort­sät­ta vara. Och med stor stolt­het.

Tack för nu.

Dela artikeln om du gillade den!

Förslag på mer läsning

Facebooks ”gilla”-knapp granskad av EU-domstolen

Tänk till innan du instal­le­rar Facebooks ”gilla”-knapp och and­ra plu­gins på din webb­plats. Ansvaret vid behand­ling av per­son­upp­gif­ter­na kan näm­li­gen bli din huvud­värk. Detta slår ett för­hands­av­gö­ran­de i EU-dom­sto­len fast. Läs mer i dagens arti­kel skri­ven av advo­kat Erik Ullberg och biträ­dan­de jurist Gunilla Karlsson på Wistrand Advokatbyrå.

Läs artikel »

Därför är redaktörens roll så viktig

Digitala platt­for­mar har öpp­nat upp fan­tas­tis­ka möj­lig­he­ter för före­tag att dela med sig av vär­deska­pan­de inne­håll till kun­der och and­ra intres­sen­ter. Men intryc­ket kan bli spre­tigt i den digi­ta­la mil­jön. Därför är redak­tö­rens roll cen­tral i all inne­hålls­mark­nads­fö­ring. Läs dagens arti­kel skri­ven av Lars Wirtén och Jörgen Olsson.

Läs artikel »

Utveckla din story med rätt design

Har du en inre bild av hur din arti­kel skul­le se ut när den kom­mer i tryck? Med design kan du utveck­la din sto­ry och ska­pa ett nytt per­spek­tiv. Bilder, färg och form kan bli verk­tyg även i din kre­a­ti­va verk­tygs­lå­da.

Läs artikel »

Om jag var i Almedalen …

Att Almedalen blir allt vik­ti­ga­re för kom­mu­nik­tions­bran­schen är de fles­ta över­ens om. Men i en djung­el av pro­gram­punk­ter kan det vara svårt att sål­la agnar­na från vetet. Här kom­mer hjälp på vägen! Martin Modigh Karlsson har gjort grov­job­bet och lis­tar sina bäs­ta tips i dagens krö­ni­ka. För dig som ska dit och för dig som tar del av pro­gram­met i efter­hand.

Läs artikel »

Detta gäller vid marknadsföring av din arbetsgivare på sociala medier

Publicerar du inlägg om din arbets­gi­vares verk­sam­het i soci­a­la medi­er? Då kan du behö­va vara för­sik­tig så att du inte fälls för vil­se­le­dan­de mark­nads­fö­ring. Ta reda på vad som gäl­ler genom att läsa den­na arti­kel skri­ven av Tobias Bratt, biträ­dan­de jurist på Wistrand Advokatbyrå.

Läs artikel »

Ursäkta röran. Vi har byggt om.

För ovan­lig­he­tens skull pra­tar vi om oss själ­va. Vi vill berät­ta att vi från och med nu är en con­tent­by­rå som gör con­tent. Men vi gör det på ett annorlun­da sätt än and­ra con­tent­by­rå­er. Vi har ock­så en ny digi­tal platt­form som ska slå Hubspot på fing­rar­na. Och vi har gjort lego av vårt stra­te­gi-erbju­dan­de. Dessutom har vi en mas­sa nya med­ar­be­ta­re, och söker ännu fler. I den­na krö­ni­ka berät­tar Thomas Barregren om allt det­ta och lite till.

Läs artikel »

Därför ska du ha egen plattform

Det är fres­tan­de att använ­da LinkedIn, Facebook eller någon annan platt­form som din mål­grupp redan använ­der. Med deras annons­lös­ning­ar (”spons­ra­de inlägg”) kan du snabbt nå ut till din mål­grupp. Dessutom är de lät­ta att använ­da. Men det finns pro­blem. Du läg­ger din fram­gång som mark­nads­fö­ra­re och säl­ja­re i hän­der­na på bolag som han en annan agen­da än ditt bäs­ta. Du kon­trol­le­rar inte vem som ser vad och när. Du har inte till­gång till de vär­de­ful­la digi­ta­la fot­spår som din mål­grupp läm­nar efter sig. Därför behö­ver du en egen platt­form.

Läs artikel »

Därför jobbar vi annorlunda

Vi job­bar på ett annorlun­da sätt. Våra kon­sul­ter arbe­tar i ditt team (eller är ditt team) och har sam­ti­digt full upp­back­ning vad gäl­ler kom­pe­tens och resur­ser från våra kon­sul­ter som job­bar “back office”. Men var­för job­bar vi på det sät­tet?

Läs artikel »

Är du redo för robottexterna?

Content och mar­ke­ting – båda delar­na behövs. Men vad hän­der när robo­tar tar över text­pro­duk­tio­nen med fokus på det sist­nämn­da? Med de rät­ta nyc­kelor­den och rubri­ker­na som slår. Finns det fort­fa­ran­de en plats för den enga­ge­ran­de och per­son­li­ga berät­tel­sen? Om det­ta hand­lar Lars Wirténs krö­ni­ka.

Läs artikel »

Varning för gratis wifi när du jobbar på distans

Du vet nog redan att det kan fin­nas säker­hets­hål när du job­bar på distans i öpp­na nät­verk. Men stop­par det dig att mej­la kun­den kam­panj­re­sul­ta­tet eller knap­pa in kre­dit­kor­tets siff­ror via café­ets gra­tisupp­kopp­ling? Det bor­de det! Risken finns näm­li­gen att du ger obe­hö­ri­ga till­gång till din infor­ma­tion. Martin Modigh Karlsson beskri­ver faror­na och ger dig sva­ren på var­för gra­tis (nät­verk) inte all­tid är gott – och där­för bör använ­das med stor för­sik­tig­het – samt tip­sar om tre saker du kan göra för att höja säker­he­ten. 

Läs artikel »
dapibus et, eget mattis tempus sit suscipit

Missa inte nästa artikel!

Få gratis nyhetsbrev varannan vecka

i din inkorg – med senaste artiklarna

Dina personuppgifter hanteras enligt vår integritetspolicy.

Pin It on Pinterest