Därför går vi med i Komm!

”Där­för går vi med i Komm!”, är rubri­ken för Åsikt 23 från den 22 feb­ru­a­ri 2016. Jag heter Tho­mas Barregren.

[Inle­dan­de vinjett]

Därför går vi med i Komm!

Hej!

Ibland mås­te man få lov att pra­ta om sig själv. Spe­ci­ellt när man har gjort något som man är väl­digt stolt över eller nöjd med. Eller hur?

Idag är vi på Knt­nt både stol­ta och nöj­da med att ha bli­vit invald som med­lem i Sve­ri­ges Kom­mu­ni­ka­tions­by­rå­er – kanske mer känd som Komm. Så där­för vill jag berät­ta lite om var­för vi ansök­te om med­lem­skap. Och var­för det gyn­nar dig som är vår kund.

Jag ska inte bli långran­dig. Tvärtom. Det här blir ett kort avsnitt. Jag för­står att det­ta inte är lika intres­sant och vik­tigt för dig som för oss.

Jag tänk­te pra­ta om tre saker:

• Först ska jag berät­ta om Sve­ri­ges Kom­mu­ni­ka­tions­by­rå­er. Lite om dess näs­tan hund­ra­å­rig histo­ria. Och vad de gör idag.
• Sen kort om var­för vi har valt att gå med i Komm.
• Sist avslö­jar jag vad du vin­ner på det.

Häng med så kör vi.

[Vin­jett]

Sveriges Kommunikationsbyråer

Sve­ri­ges Kom­mu­ni­ka­tions­by­rå­er fyl­ler snart hund­ra år. För det var 1919 som Annons­by­rå­er­nas Eko­no­mis­ka För­e­ning bil­da­des. Någon gång mel­lan 1929 och 1934 – exakt när och hur är höljt i dun­kel – blir de Sve­ri­ges Auk­to­ri­se­ra­de Annons­by­rå­ers För­e­ning, oftast bara kal­lad Annons­by­rå­er­nas För­e­ning eller kort och gott för­kor­tat AF.

1950 grun­dar AF den nume­ra Bon­ni­e­räg­da bransch­tid­ning­en Resumé.

1968 går AF, som allt­så var de auk­to­ri­se­ra­de annons­by­rå­er­nas för­e­ning, ihop med de inte auk­to­ri­se­ra­de byrå­er­nas orga­ni­sa­tion, och blir Sve­ri­ges Reklambyråförbund.

Det är värt att note­ra att de sam­man­slag­na orga­ni­sa­tio­ner­na för annons­by­rå­er blev en orga­ni­sa­tion för reklam­by­rå­er. Under 1960-talet kom annons­by­rå­er­na till en skil­je­väg. Hit­tills hade byrå­er­na både ska­pat annon­ser och för­med­lat annons­plat­ser. Men nu bör­ja­de de två verk­sam­he­ter­na gå skild vägar. Vi fick dagens upp­del­ning i reklam­by­rå­er som ska­par reklam, och medie­by­rå­er som för­med­lar annonsplats.

Sve­ri­ges Reklam­by­rå­för­bund var en bransch­or­ga­ni­sa­tion. Det var före­tag som var med­lem­mar. Och för­e­ning­en ver­ka­de för deras bäs­ta. Paral­lellt med att annons­by­rå­er­na orga­ni­se­ra­de sig i oli­ka bransch­or­ga­ni­sa­tio­ner som slogs sam­man till en, så orga­ni­se­ra­de kre­a­tö­rer­na sig i oli­ka intres­se­or­ga­ni­sa­tio­ner som ock­så slogs sam­man över tid.

1935 bil­da­des Sve­ri­ges Affisch­teck­na­res För­e­ning (SAFFT), som 1961 tog ini­ti­a­tiv till Guld­äg­get – reklam­bran­schens mot­sva­rig­het till film­in­du­strins Oscar och skivin­du­strins Grammis.

1966 går SAFFT sam­man med Art Directors Club Swe­den, och 1972 med Svens­ka Teck­na­res och Form­gi­vares För­bund och Text­klub­ben. Resul­ta­tet blir ABCD – för­bun­det för art, bild, copy och design.

De två utveck­lings­lin­jer­na – kre­a­tö­rer­nas och byrå­er­nas – möts 1986, när ABCD och Sve­ri­ges Reklam­by­rå­för­bund går sam­man och blir Sve­ri­ges Reklamförbund.

1995 inleds en tur­bu­lent tid som vara­de i nära ett decen­ni­um. För­bun­dets verk­sam­het ifrå­ga­sat­tes. Kon­kur­re­ran­de orga­ni­sa­tion bil­da­des. Och före­tag hop­pa­de av.

Sam­ti­digt genom­för­des sto­ra refor­mer. Verk­sam­he­ten pro­fes­sio­na­li­se­ra­des. För­bun­det tog mer plats både på den natio­nel­la sce­nen och den inter­na­tio­nel­la. Och inte minst, så änd­ra­de de inrikt­ning från att vara ett för­bund för bara reklam­by­rå­er till ett för­bund för alla byrå­er verk­sam­ma inom marknadskommunikation.

I kon­se­kven­sens namn byt­te de ock­så namn till Sve­ri­ges Kom­mu­ni­ka­tions­by­rå­er eller Komm kort och gott. Dock dröj­de det ända till 2009.

Omställ­ning­en från ett för­bund av reklam­by­rå­er till ett för­bund av mark­nads­kom­mu­ni­ka­tions­by­rå­er inled­des redan 1995. En anpass­ning som visar på för­ut­se­en­de. För 1990-talet inle­der det sto­ra para­digm­skif­te som ännu pågår, och som flyt­tar fokus för mark­nads­kom­mu­ni­ka­tion från pro­mo­tion till expe­ri­ence – från vad avsän­da­ren vill pro­mo­ta, till vad mot­ta­ga­ren vill upp­le­va. Och i den nya ord­ning­en finns både utrym­me och behov av många fler disci­pli­ner än bara reklam.

Därför går vi med i Komm

Och just det – att Komm är ett mul­ti­di­sci­pli­närt för­bund och inte ett enfråge­för­bund – är ett av de främs­ta skä­len till var­för vi har valt att gå med i Komm.

Vi är över­ty­ga­de om att vill­ko­ren för mark­nads­kom­mu­ni­ka­tion – ja, för all kom­mu­ni­ka­tion – hål­ler på att för­änd­ras på ett sådant fun­da­men­talt sätt, att senast mänsk­lig­he­ten upp­lev­de något lik­nan­de var i mit­ten av 1400-talet, när boktryckar­kons­ten revo­lu­tio­ne­ra­de vår kommunikation.

Då möj­lig­gjor­de boktryckar­kons­ten för nya sam­hälls­grup­per att fram­stäl­la skrif­ter och böc­ker. Där­med bör­ja­de mak­ten över kom­mu­ni­ka­tio­nen att sak­ta flyt­tas från bis­ko­par och furs­tar till bok­för­läg­ga­re, tid­nings­ut­gi­va­re och and­ra kapi­tal­star­ka indi­vi­der och orga­ni­sa­tio­ner i civil­sam­häl­let. En pro­cess som bör­ja­de runt 1450 och pågick under cir­ka fem­hund­ra år. I slu­tet av den­na pro­cess upp­kom ock­så mark­nads­kom­mu­ni­ka­tion som vi har känt den.

Nu möj­lig­gör web­ben, soci­a­la medi­er och mobi­li­tet för prak­tiskt taget alla sam­hälls­grup­per att kom­mu­ni­ce­ra med vem som helst, när som helst och var som helst. Mak­ten över kom­mu­ni­ka­tio­nen har bör­jat att flyt­tas från ett fåtal kapi­tal­star­ka indi­vi­der och orga­ni­sa­tio­ner till det sto­ra fler­ta­let män­ni­skor. En pro­cess som bör­ja­de 1989, när Tim Ber­ners-Lee bör­ja­de byg­ga web­ben ovan­på inter­net. Vi är fort­fa­ran­de i bör­jan av den­na pro­cess, men tem­pot är så högt att vi reda nu upp­le­ver effekten.

Vi är på god väg in i en fram­tid där det inte är avsän­da­ren som bestäm­mer vill­ko­ren för kom­mu­ni­ka­tion, utan mot­ta­gar­na. Någ­ra fram­syn­ta per­so­ner, till exem­pel Philip Kot­ler, Seth Godin och för­fat­tar­na till The Clu­etrain Mani­fe­sto, insåg det­ta redan i slu­tet av 1990-talet. De fles­ta av oss bör­jar för­stå det först nu.

Och jag tror vi inser – du och jag och alla and­ra kom­mu­ni­ka­tö­rer, vare sig vi job­bar ute på ett före­tag eller på en byrå – att upp­del­ning­en i reklam, PR, con­tent och så vida­re blir allt mer menings­löst när mot­ta­gar­na bestäm­mer vill­ko­ren. De bryr sig inte om kom­mu­ni­ka­tions­di­sci­pli­ner. Är det som kom­mu­ni­ce­ras vär­de­fullt för dem, så tar de del av det, oav­sett vem som har pro­du­ce­rat det eller var­för. Och är det oin­tres­sant så ratas det utan pardon.

Att en mark­nads­av­del­ning bara ska kom­mu­ni­ce­ra i köp­ta kana­ler, och en kom­mu­ni­ka­tions­av­del­ning bara i egna och för­tjän­ta, är hål i huvu­det. Och lika myc­ket hål i huvu­det är det att tvinga mark­nads­av­del­ning att gå till en con­tent­by­rå för nati­ve-annon­ser, reklam­by­rå för and­ra annon­ser och medi­a­by­rå för att få ut annonserna.

Där­för känns det rätt att enga­ge­ra sig i Komm, som är öppen för alla kom­mu­ni­ka­tions­di­sci­pli­ner; så att vi kan job­ba till­sam­mans utan revirpinkande.

Man kan natur­ligt­vis frå­ga sig var­för en byrå som Knt­nt ska vara med i en bransch- och/​eller intres­se­or­ga­ni­sa­tion över­hu­vud­ta­get. Jag tror det kokar ned till vad man har för inställ­ning till sam­ar­be­te och samverkan.

Anser man sig vara sig själv nog, tror man att ensam är stark och tän­ker bara på sig själv; tja, då ser man antag­li­gen ing­en poäng med att enga­ge­ra sig för en stör­re sak.

Men om man tyc­ker mot­sat­sen, omfam­nar idén att ”a rising tide lifts all boats”, som John F Ken­ne­dy sa många gång­er, och tror att man till­sam­mans med and­ra kan för­må just tid­vatt­net att sti­ga; ja, då är det natur­ligt att enga­ge­ra sig i en bransch- och intres­se­or­ga­ni­sa­tion som Komm.

Och vi, Knt­nt, hör defi­ni­tivt till den sista grup­pen. Där­för har vi över­vägt både Swe­dish Con­tent Agen­ci­es och Komm. Och vi fast­na­de för Komm av de skäl jag har beskrivit.

Men det fanns ytter­li­ga­re ett tungt vägan­de skäl. Och det sta­vas ARU.

Det vinner du på vårt medlemskap

ARU är en för­kort­ning av ansva­rig reklamut­gi­va­re. Det blir man efter att ha gått en juri­disk utbild­ning som omfat­tar de vik­ti­gas­te rätts­om­rå­de­na som berör mark­nads­kom­mu­ni­ka­tion och kla­rat ten­ta­men. Utbild­ning­en omfat­tar 5 uni­ver­si­tets­po­äng, och tar upp mark­nads­fö­rings­la­gen, upp­hovs­rätt, varu­mär­kes­rätt, inter­netju­ri­dik och myc­ket mer.

Vem som helst kan gå ARU-utbild­ning­en på Berg­hs och bli ansva­rig reklamut­gi­va­re. Så utbild­ning­en är inte i sig ett skäl för att gå med i Komm.

Men det vi gil­lar, och tyc­ker är en för­del för dig som är vår kund, är att Komm krä­ver av sina med­lem­mar att de har minst en ansva­rig reklamut­gi­va­re. Och hen ska ock­så för­nya sin kom­pe­tens vart fjär­de år.

Om du har lyss­nat på våra poddin­ter­vju­er­na med advo­ka­ter­na Sand­ra Hans­son och Ceci­lia Torelm Torn­berg från Mar­Law, eller läst någ­ra av Ceci­li­as krö­ni­kor hos oss, så är du med­ve­ten om hur snå­rig lag­stift­ning­en är om ditt ansvar som avsän­da­re av mark­nads­kom­mu­ni­ka­tion. Det gäl­ler inte bara reklam, utan i än hög­re grad för content.

Där­för vin­ner du på vårt med­lem­skap i Komm. För så länge vi är med­lem­mar kan du vara säker på att vi har en grund­lig för­stå­el­se för ditt ansvar, och kan beak­ta det i vår rådgivning.

Egent­li­gen är det själv­klart att du inte ska job­ba med en byrå som inte har en ansva­rig reklamut­gi­va­re. Så själv­klart att det är ett krav vid offent­lig upphandling.

Musik: All Alo­ne © Ivan Chew (CC BY 3.0)