Det är skillnad på relevans och frekvens

Efter ’Brex­it’ goog­la­de de panikslag­na brit­ter­na på vad de egent­li­gen hade ställt till med.

”Hur läm­nar man EU?”, ”vad ÄR EU?” och så vida­re. Det kun­de vi läsa och höra om och skroc­ka åt.

Met­ro: Det här goog­la­de brit­ter­na på efter brexit-resultatet

DN: Fem saker brit­ter­na goog­la­de dagen efter brexit

Det pas­sar väl in i vår lätt upp­blåsta själv­bild att de anings­lö­sa brit­ter­na lura­des att rös­ta fram ett resul­tat de inte för­stod något av. Det skul­le ju ald­rig hän­da oss. Eller?

Dumma, men inte så dumma

Ja, brit­ter­na är dum­ma som vill läm­na EU. Nej, så dum­ma är inte brit­ter­na. ”Vad är EU?” var inte den mest sök­ta frå­gan efter Brex­it. Det var ”bara” en av de snab­bast ökan­de frå­gor­na. Det kan för­stås bety­da vad som helst tills man jäm­för med något. En ökning från en sökan­de om dagen till 100 om dagen är ju en enorm ökning. Men 100 brit­ter som söker på sam­ma sak, det är bara tre paral­lell­klas­ser i års­kurs 7 som fått sam­ma SO-upp­gift. Jag ska vara tyd­lig med att jag har hit­tat på siff­ror­na 1 och 100, Goog­le pre­sen­te­rar ju inte reda siff­ror, bara index.

Men för många jour­na­lis­ter och alle­han­da dela­re av skoj­sigt inne­håll i soci­a­la kana­ler var det en för bra sto­ry för att kol­la, som det bru­kar heta.

Bluff och fejk och fällor

Det finns lät­ta fäl­lor att gå i när det gäl­ler sta­tistik, och sär­skilt när det gäl­ler siff­ror kring tra­fik och akti­vi­tet på nätet. Lyss­na till exem­pel på det utmärk­ta 191:a Knt­nt radio-avsnit­tet om fejk­tra­fik på inter­net. Men det är inte bara bluff och fejk som ten­de­rar att lura oss, vi miss­för­står lätt och gör våra egna tolk­ning­ar av vad siff­ror säger. Ibland gör vi det med flit för att det ska pas­sa den bild vi vill för­med­la, ibland för att det är lätt att tol­ka i lin­je med vår över­ty­gel­se och ibland blir det fel för att det sak­nas data – siff­ror­na säger helt enkelt inte så myc­ket som vi vill tro. I ’The Curi­ous Inci­dent of the Dog in the Night-Time’ av Mark Had­don åter­be­rät­tas en historia:

”The­re are three men on a train. One of them is an eco­no­mist and one of them is a logi­ci­an and one of them is a mathematician.

And they have just crossed the bor­der into Scot­land (I don’t know why they are going to Scot­land) and they see a brown cow stan­ding in a field from the win­dow of the train (and the cow is stan­ding paral­lel to the train).

And the eco­no­mist says, ’Look, the cows in Scot­land are brown.’ And the logi­ci­an says, ’No. The­re are cows in Scot­land of which at least one is brown.’ And the mat­he­ma­ti­ci­an says, ’No. The­re is at least one cow in Scot­land, of which one side appe­ars to be brown.’

Många av oss (re)agerar på data och ny infor­ma­tion som eko­no­men, medan den enda som har helt rätt är mate­ma­ti­kern. För att inte vara för tor­ra är logi­kerns mel­lan­lä­ge kanske egent­li­gen att rekom­men­de­ra? Om du vill ha en livsvis­dom vill säga. Vi är ock­så många, och här räk­nar jag in sök­mo­to­rer­nas algo­rit­mer  i ”vi” ock­så, som kan ha svårt att hål­la isär begrep­pen rele­vans, popu­la­ri­tet och fre­kvens.

Om du läs­te ”viri­li­tet” i rubri­ken så mås­te jag tyvärr göra dig besvi­ken. Jag rekom­men­de­rar i så fall en titt djupt i skräp­post­kor­gen istället.

Se här när jag för­ra vec­kan jäm­för­de sök­ning­ar på någ­ra slump­vis utval­da riks­dags­par­ti­er. Alla ökar och har sin peak i dagar­na (fat­tas bara annat, det är ju val snart!). Ett par­ti stic­ker ut som det mar­kant mest sök­ta efter, Sverigedemokraterna.

En snabb slut­sats av att SD top­par en sån här graf är att deras popu­la­ri­tet ökar mest. Men vi vet fak­tiskt ing­et om var­för en mas­sa män­ni­skor sök­te på dem. Vi bor­de anta per­spek­ti­vet hos mate­ma­ti­kern ovan, att vi bara vet just det som vi har belägg för. Man kan spe­ku­le­ra i bak­grun­den till sök­ning­ar­na – nyfi­ken­het? hel­hjär­tat stöd? avsmak? – men det vi vet är att flest per­so­ner söker på det, om deras inställ­ning vet vi inget.

Frekvens blir relevans

Pro­ble­met som upp­står om man tol­kar såda­na här ökning­ar i fre­kvens som rele­vans blir det där skroc­kan­det vi gjor­de åt de dum­ma brit­ter­na. ”Snab­bast öka­de sök­ning­en” blev snabbt ”den van­li­gas­te sök­ning­en”. Och rele­van­sen i det här fal­let – något att rap­por­te­ra om. Att redo­vi­sa de fak­tis­ka siff­ror­na hade kanske inte gjort någ­ra rubri­ker: ”För­ra vec­kan sök­te en hand­full brit­ter på fak­ta om EU, dagen efter Brex­it var de fler”. Jaha?

Pro­ble­met är att sök­mo­to­rer ten­de­rar att göra på sam­ma sätt, även om algo­rit­mer­na inne­hål­ler många fler vari­ab­ler än sök­fre­kvens. När många kopp­lar en sök­fras till ett visst par­ti kom­mer det hög­re upp i ser­pen även för and­ra. Oav­sett vad anled­ning­en till de många kopp­ling­ar­na var – nyfi­ken­het? hel­hjär­tat stöd? avsmak?.